Upplevelserna fortsätter

Fortsättning från föregående inlägg…
Nu vet jag hur det hänger ihop med den mjölkiga vattenytan. Det är det söta smältvattnet som flyter ovanpå det salta vattnet. Vi tog en tur med jollen uppför floden som leder från glaciären. Vattnet i floden var också helt grå-blåaktigt, vi såg inte botten ens när jollen fastnade på uppgrundningarna. Dessvärre kom vi inte så långt eftersom strömmen var på tok för stark men det var ändå en intressant tur. Jag smakade på vattnet inne i viken där vi ankrat, det var sötvatten i ytskiktet eftersom sötvatten flyter ovanpå det salta. Märkligt att se hur det klara saltvattnet blev synligt så for jag rörde runt med jollens åra.

Vi försökte komma till kojs någorlunda i tid eftersom den nya dygnsrytmen innebär att vi stiger upp kl 06.00 för att innan frukost komma iväg medan vädret är bra. Middagen blev en korv och grönsakswok med ris och stekta tomater. Jag hittade ett halvt kålhuvud som lyckats undkomma matlagningen sedan innan vi lämnade för Antarktis. Strimlat tillsammans med lök och vitlök blev det riktigt bra. En bit gammal ost på tomaterna samt dragon som det finns mycket av i förrådet.

30 januari
Morgonen började vid sextiden med att vi bara fick på oss kläderna för att sedan lossa landförtöjningarna och lätta ankar. Helt stilla på vattnet och medström. Om jag försökte fotografera fåglar på väg till och från Antarktis försöker jag nu få bilder på vattenfall som på båda sidor av Beagle Channel störtar ner från de snöklädda bergen som omger oss, då vi för motor sakta glider fram i den sagolika miljön.

Vi möter två fartyg på väg mot dagens ankringsplats, en fiskebåt och ett kryssningsfartyg. Kryssningsfartyget ser så litet ut under den massiva bakgrunden, trots att hon är tvåhundra meter lång enlig AIS. Dagens mål heter Caletta Beaulieu och innebär ca 20 Nm färd. Vi passerar ett par glaciärer och flera stora vattendrag och vattenfall.

När vi ska gå in genom en ganska smal öppning i ett grus- och stenrev måste vi gå efter radarn. Vi har tre olika GPS:er, alla med olika program och kortleverantörer och samtliga visade helt fel. En av dessa visade fel på en Nm. Nu vet vi också att GPS-signalerna verkar vara bristfälliga. Det hela gick bra och vi har ankrat vid en halvö som heter Punta Storaker, jo den heter faktiskt så. Man kan nästan tro att det vara gotlänningar här före oss 🙂 Fjorden heter Pia och viken Caletta Beauliu.

Just som vi rundade Storaker möttes vi av fem delfiner som glatt hälsade oss välkomna genom att vilt leka runt Arianna. När vi närmade oss ankringsplatsen kändes det som dom ville visa oss den bästa platsen. Väl skyddade från alla vindar blickar vi ut mot 2500 meter höga toppar och två glaciärer som ”rinner” ner i fjorden. Lösa isklumpar (glowlers) lossnar hela tiden och driver ut från iskanten. I Antarktis var vattnet nollgradigt och isen smälte långsamt medan här är vattnet 8-9 grader vilket gör att vi inte har några problem med is, i alla fall inte där vi ligger nu.

Då vi startade tidigt i morse kom vi fram i god tid på dagen. Vid lunch klättrade vi upp på en höjd. Vilken utsikt! Fjorden, ankringsplatsen, glaciären och en bit bort ett 2500 meter hög bergstopp, insvept i solbelyst kallt dis. Väl nere igen letade vi efter det träd som skulle finnas vid stranden, ett träd där seglare satt upp små brädbitar eller annat som diskret berättade om att man varit här. Hittade bara en liten brädbit som fästs på en trädstam med inskriptioner av en yacht som var här december 2013. I kväll är det Arianna som kommer upp med dagens datum.

Sommarkänsla i Caletta Ferrari

28 januari, Beagle Channel
I morse vid 09.30 lämnade vi Puerto Williams för sista gången efter att ha besökt hamnen vid tre tillfällen. Som jag berättat tidigare har seglare satt upp flaggor i taket inne i baren som finns i det vrak vi förtöjt invid. I går var det vi som satte upp en svensk flagga med hjälp av häftpistol. Hittade en ledig plats förut som passade Lasses slitna flagga från seglingen hit. På flaggan står det nu Arianna af Valleviken, Gotland och våra tre namn plus årtal och datum för seglingen Antarktis fram och åter. Sedan tidigare finns fyra svenska flaggor, Journeyman fr 2012, S/Y Nemo of Sweden 2012, S/Y Orca 2013 samt Dawnbreaker 2012. Hittade inte flaggan från Northen Light med Rolf och Debora Bielke som jag vet varit här tidigare.

Nu är det Chile som gäller framöver. Vinden var ganska svag och västlig så det blev motorgång med kurs västerut mot och förbi Ushuaia, för ca två veckors segling genom Beagle och kanaler och övärlden på rutten mot Magellans Strait och Punta Arenas.

Efter två lite längre stop i Ushuaia tycker jag mig ha lärt känna staden i alla fall lite grann. För en månad sedan var det endast ett namn och jag visste inte mycket om världens sydligaste stad. Argentina och kanske framför allt i Ushuaia präglas till stora delar av det faktum att Malvinas/Falklandsöarna är engelsk och att Argentina förlorade kriget om ögruppen 1982. De flesta platser i hamnområdet var uppkallade efter Malvinas och kriget. Gator, torg, parker, bar alla namn med anknytning till datum och Malvinas. Ett stort monument låg intill strandkanten, en brinnande låga tillsammans med namn på alla stupade påminde ständigt om 1982.

Den fortsatta seglingen kommer bli inomskärs, där skären kommer att vara upp till flera tusen meter höga och ibland snötäckta eller med glaciärer ”rinnande” ner mot stranden. Ser verkligen fram mot den fortsatta seglingen genom Beagle och Magellans och Punta Arenas, där jag påbörjar min resa tillbaka till vardagen. Precis som i Antarktis blir det nu naturhamnar som gäller. Ankare och linor in till land för det mesta då de skyddade platserna ofta är mindre och därför inte tillåter att ”svinga” runt ankaret. Även om avståndet till land kan vara hundra meter måste Arianna tjudras väl då vindbyar på kort tid kan öka till 25 ms när luften rasar ner från bergssidorna.

Caletta Ferrari
Vid 18.30 ankrade vi i Cta. Ferrari, 5 Nm in i en vik på norrsidan av Beagle Channel. Snöklädda bergstoppar kantade vår väg in till ankringsplatsen. Till vår hjälp har vi en ”bibel”, Patagonia & Tierra del Fuego Nautical Guide 2nd Edition. Boken är skriven av ett par som under en rad av år har seglat runt i och utforskat södra Patagonien. Deras samlade kunskaper finns nu nedskrivna i över 700 sidor med beskrivningar över områden och bra ankringsplatser. Dom har gjort ett digert arbete med uppmätning av djup och tecknat nya kort/kartor och beskrivningar med GPS-koordinater, vilket är till ovärderlig hjälp eftersom de vanliga sjökorten har stora brister. Öar och kustlinjer ligger inte sällan 0,1-1 Nm fel. Då vi ankrade på kvällen var vår båtsymbol i navigatorn långt upp på land och spåret i kortet in i viken låg också delvis på land. Så för att navigera säkert måste vi hela tiden ha visuell koll eller gå med radarn som ögon.

Det kom in ytterligare en seglare någon timme efter oss. Vi träffade dem lite senare, då vi gjorde en promenad på stranden. Nere vid strandkanten låg några rätt övergivna och förfallna små hus. I ”bibeln” stod det att man kunde hyra hästar här men allt såg så övergivet ut. Jag frågade dom vi mötte om de visste något om platsens historia. Alla tre bodde i Chile, två i Punta Arenas och den tredje i Santiago. Dom seglade med de två brödernas pappa och hade besökt Ferrari en gång tidigare, tror det var förra året.

Vi fick veta att det till helt nyligen hade bott en man där som fångade vilda hästar och boskap. Han tämjde hästarna och sålde kött till bl.a. fiskare i området. Jag tror helt enkelt han hade flyttat in i en sedan tidigare övergiven ranch. Omgivningen talade för att det bedrivits något form av jordbruk/hacienda då det fanns stora ytor med ängar mellan bergen. Lite kusligt att se alla spår av verksamhet, inhägnader så som det ser på film där man tämjer hästar eller har rodeo.

Nu var det stora markområdet nationalpark och mannen var borttvingad från ”sin” verksamhet.

Sommaräng
På ängarna där vi vandrade växte prästkragar och en hel del andra blomster som gjorde att det kändes som att vandra runt på en midsommaräng i Sverige. Gräset och blommor var midjehögt och pollen yrde i luften. Prosit!

Vattnet
Vattnet runt Arianna var mjölkigt, knappt någon sikt alls. Både Lasse och jag funderar på vad det kan vara som orsaken och kan bara tolka det som att smältvattnet från bergen för med sig fint stoft, eller om det är kalkaktiga bergarter, ut i viken och fjorden. Hoppas träffa någon som kan förklara, eller om det rentav står i boken. Återkommer.

29 januari
Rytmen i vinden säger att det är stilla på förmiddagen och börjar blåsa vid 14.00, för det mesta. Eftersom det är västliga vindar som dominerar bör vi som seglar västerut göra distans på förmiddagen medan dom som styr österut vill segla med vinden i ryggen på eftermiddagen. Sagt och gjort, upp kl 06.00 för att ta oss till Caleta Ollo som ligger ca 24 Nm västerut och efter att leden delar sig som ett Y. Vi väljer den norra leden då den har de flesta fina vikarna med flera mäktiga glaciärer som når ned till vikarnas inre delar. Det stämde väl med planeringen. Vi fick en fin resa för motor och i princip vindstilla.

Framme redan kl 11.30 i strålande solsken, en magisk plats dit tre andra båtar redan ankrat. Snart dags för en tur med jollen och en promenad utmed stranden. Kanske går det att komma upp en bit på bergssidan för några bilder på viken och Arianna.

Hälsningar Per-Erling

Ushuaia i sommarstämning

ushuaia2
23 jan 2015
Skrev jag att det är varannandagsväder? I går grått,några droppar regn och upp till 20 ms i vindbyarna. Natten blev tyst, inget vinande i riggen eller ryckande i förtöjningarna. Morgonen hälsade oss med stilla vatten och strålande sol. Frukost och sedan sätta fart med bunkring av diesel. Nu var det viktigt att bevaka att vi verkligen får Eurodiesel. Enligt vår kontaktperson på piren hade det kommit en last med findiesel till Ushuaia i går. Kanske tursamt för oss är många båtar på annat håll så vi har lyckats kapa åt oss 480 liter. Via slangar och en pump har vi tankat över vår ”findiesel” till Arianna från tvåhundralitersfat som vi rullat ut på piren. Av någon anledning är det väldigt lätt att på diesel på ställen man inte vill ha den. Allt gick bra, förutom lite spill såklart, och nu har vi dessutom 130 liter i dunkar på däck inför den fortsatta färden väster ut för att om ca två veckor komma till nästa plats där det finns möjlighet att handla mat eller diesel.

Lite speciell dag i dag, det är dags att presenter magasinet Gotland 2015 samt den reklamfilm för Gotland som vi på Destination Gotland producerat tillsammans med Hill Marketing och Ligistfilm under hösten. Nu var det dags att visa för alla intresserade på ön och här sitter jag och undrar hur det går, spännande som ni förstår att invänta hemmamarknadens recensioner. Har lagt rätt mycket tid på att, via det nästan obefintliga Internet och WiFi som finns på hamnplan, försöka följa reaktionerna via Facebook. Verkar på kommentarerna som att filmen uppskattas. Tack arbetskamrater och gänget på Hill! Fick bassning av dotter som märkte att jag trålade på FB när jag var ledig:-)

25 jan 2015
I går lördag gick vi på Ushuaias museum som skildrar områdets historia fram till i dag. Museet är inrymt i det gamla fängelset som byggdes i början av 1900-talet. Byggnaden hade fem paviljonger som alla anslöt till en centrumbyggnad. Två våningar och totalt 79 celler i varje paviljong. Såg ut som fängelser gör i amerikanska filmer med öppning i golvet på övervåningen (loftgång). Som mest fanns det 600 fångar fördelat på totalt 380 celler, trots att det var byggt som singelceller. Fängelset stängdes 1947.

Nu var fyra av fem paviljonger förvandlade till museum och utställningslokaler. En paviljong som minne över fängelset men i övrigt historia och konst.
Den första delen omfattade den period som inleddes med att de första sjöfararna kom hit på 1500-talet, varvat med information om Yahgan, ursprungsbefolkningen. Ferdinand Magellan kom hit som första Europe 1520 med sitt segelfartyg Trinidad, en Carrack. Före honom hade två fartyg rapporterat att det kunde finns en väg mellan de två oceanerna. Magellan visade att det stämde och vattenvägarna mellan Atlanten och Stilla Havet uppkallades efter honom. Han döpte också landmassan söder om Estrecho de Magallanes till Tierra del Fuegos (The Land of Fire eller som vi säger Eldslandet). Fina modeller av fartyg ända fram till dagens moderna isbrytare fanns utställda.
ushuaia3
En avdelning handlade om Antarktis och alla expeditioner med blandade resultat. Ett rum ägnades åt strapatserna där Nordenskjöld blev räddad av en båt under argentinsk flagg i början av 1900-talet. Det finns många dramatiska berättelser från resor till den del av världen som inte passar för människor.

ushuaia4

Helt plötsligt står jag framför en bild, och en karta, på det vrak i Enterprise Island. Samma vrak som vi legat förtöjda vid för inte så länge sedan. Jag skrev då att jag trodde det var en dansk båt men nu vet jag bättre. Så här ligger det till.
Vraket efter Guvernoren ligger i hamnen Svend Foyd, Enterprise Island i Antarktis. Fartyget var ursprungligen byggt i England 1891 för transport av boskap. Ett norsk företag köpte fartyget 1911 och byggde om henne till en flytande ”state-of-the-art floating factory”. Eld bröt ut i kokeriet ombord den 27 januari 1915 och hon blev totalt förstörd. Man försökt rädda fartyget genom att sätta henne på grund nära glaciären men hon sjönk med fören på ett grund och aktern på 30 m djup.
Enterprise Island, eller som den också kallas Isla Nansen Norte, är namngiven efter de ”enterprising whalers” som fångade val i området och processade fram olja mm på flytande fabriker mellan 1918-1930. Guvernoren var den mest effektiva flytande fabriken för att ta hand om alla de valar som fångades varje år under november till mars. Hon processade fram olja från fett, kött och ben. Guvernoren hade också kapacitet att bearbeta guano.

Väl tillbaka till vår hamn och Arianna blev tillfrågade av Rosanne, en trevlig kvinna i femtioårsåldern som är allt i allo i yachtklubben, om vi ville köpa ett kilo King Crab. Priset i svenska kronor var tvåhundra för ett ett kilo. Lasse och jag tittade på varandra och vi nickade. King Crab är den lokala delikatessen och säsongen är just på väg att avslutas så det kanske sista chansen. Både Lasse och jag såg hela och taggiga krabbor framför oss och blev häpna när det visade sig att vi fick ett kilo färdigkokt och rensat krabbkött. Vi bjöd in Rosanne på ett glas vin och fick samtidigt höra hennes historia. Hon och hennes man seglade runt i världen under 12 år och fick en dotter under tiden. Hon är ursprungligen från norra Argentina och har nu förälskat sig i Ushuaia och Tierra del Fuego, där hon bor sedan några år tillbaka tillsammans med sin engelska man och utflugen dotter. Till middag vid 21-tiden blev det en enkel sallad på krabba, tomater, citron och litet majonnäs, supergott!

ushuaia1

I dag söndag tog vi en hyrbil upp bland bergen för att få se mer av området kring Ushuaia. Det finns en väg, nr 3, som går från norra Argentina ner till Ushuaia. Vägen går rakt igenom Eldslandet och är den enda väg som finns, vid sidan av små vägliknande avstickare. Fantastisk upplevelse att köra den ringlande och emellanåt ganska smala vägen utmed bergskanter och djupa dalar. Enormt vackert med de snötäckta topparna som omgav dalgångar och vattendrag. Känns som det borde finnas fina fiskevatten här. Tycker mig ha sett ngt program om just öringsfisket i Patagonien.

I morgon blir sista dagen i Ushuaia. Planen är att segla tillbaka till Puerto Williams i Chile på tisdag för att klarera in. I morgon 08.15 vår tid, 12.15 svensk tid, har Joakim Åstrand på Radio Gotland bett Lasse vara beredd på ett telefonsamtal.

Andra dagen i Ushuaia

lasse_sagar
Då vi anlände hit kvällen den 19:e januari blåste det upp till 18 sekundmeter, i går helt vindstilla och sommarfint och i dag upp till 20 sekundmeter igen. Arianna lutar vid kajen som om vi låg på kryss till havs. Vinden rasar ner från bergen, ibland kallat för ”Williwaws”.

Dagen fram till lunch har vi röjt ombord, dammsugit och torkat durken. När Kalle letade fram dammsugare i förpiken uppenbarade sig en efterlängtad liten flaska, diskmedlet som vi letat efter så länge! Flaskan hade rymt från ett skåp där vi också lagrade matvaror och trillat ur vid något tillfälle och lagt sig bakom lagret av kapell- och segelduk.

Nu planering av diverse inköp som måste göras inför fortsättningen fram till mitten av februari. Vi kommer inte att använda samma leverantör av diesel efter att ha fått smutsig sådan senast vi tankade här. Vi hyr en bil och kombinerar inköp med utflykter.

Ett ”fönster” i taket på Ariannas dog house installeras för att kunna se storseglet då man sitter under skydd i dåligt väder. Igår inhandlades en sticksåg som nu kommer väl till pass. Ombord fanns redan plexiglas och slipmaskin i ”bra-att-ha”-facket. Frågan är nu bara om tätningsmassan räcker, om inte får det bli en promenad till någon butik i stan.

Kalle lämnar oss i kväll för att få några dagar i Buenos Aires innan han flyger vidare över Atlanten och hem till Värmdö. Det har varit trevligt att lära känna Lasses son och vi kommer säkert att ha kontakt framöver, vi har ju varit med om fantastiska upplevelser tillsammans. Nu är vi två som seglar vidare västerut i den chilenska ö-världen. Det ska bli spännande att få uppleva mer av Patagonien, vilket jag ska försöka skriva mer om efter att vi lämnar Ushuaia den 25 eller 26 januari.

Hälsningar Per-Erling

Stilla frukost

Vi vaknade vid åttatiden för en frukost på ett stillastående bord. Bryggkaffe, rostat bröd och juice och allt på samma gång, fint. Kl 10.00 var vi kallade till hamnkontoret, tullen och imigration, vilka givetvis inte ligger på samma plats.

Blir lite roligt med den omfattande administrationen där det ställs mängder av för oss konstiga frågor, som mängden diesel och vatten ombord. Inte ord engelska och ju mer vi frågar ju snabbare och utförligare tar den annars så goa tjänstemannen om allt från början. Till slut tas de olika stämplarna fram och alla papper signeras med finess. Rummet fullt av män som bär papper och diskuterar med varandra. Vi har haft med två kvinnliga tjänstemän och båda bara tittade på pappren, högg tag i stämplarna och allt var klart på någon minut, med ett stort leende.

Efter en timmes klarerande vandrade vi över till det lokala museet där det enligt vad vi hört i hamnen skulle finnas bra internet. Museet var väldigt intressant och beskrev den lokala historien från 7000 år tillbaka. Fantastiska människor som levde här fram till att Europas utsända tog över.

Jag fick med mig en bok på engelska som jag med intresse skall läsa under seglingen vidare i Beagle Channel och Estrecho de Magellanes. Då museet var så intressant och vi hade som plan, samt meddelat Armadan, att lämna 14.00 för att gå de 26 Nm till Ushuaia blev det ändå trots allt tillräckligt med tid till mail och FB mm.

Spännande att för första gången sedan den 26 dec få vittja inkorgen. Tack för alla trevliga o positiva kommentarer till min blogg, verkligen inspirerande med feedback. Jag provade att ringa familjen via Facetime och fick tag på dottern Amanda som satt i en bil mellan Östersund och Åre samt sonen Rasmus som just nu är på Gotland. Tyvärr misslyckades jag nå hustru Maria och sonen Fredrik. Märkligt att det går att hitta en bil som far fram i svenska fjällvärlden. Fick iväg några bilder som jag hoppas blir bra även om jag tunnat ur dem en hel del för att passa ”smalbandet”.

Nu väntar några dagars arbete med Arianna under tiden vi ligger i Ushuaia. Finns en lista vi fyllt på vartefter, en lista som tycks svälla då vi ständigt ser lösningar som kan göra livet ombord enklare/smartare. Kalle flyger tillbaka till Sverige den 25:e jan och därefter fortsätter Lasse och jag vidare västerut. Ännu väntar fantastiska upplevelser i de ringlande vattenlederna och genom fantastisk natur.

Under tiden, fram till mitten av februari, går vi åter in i Internetskugga och får förlita oss på satellittelefon och kortvågsradio (SSB). Tyvärr har vi haft svårt att nå Sverige via SSB här nere. Lasse har ställt klockan på ringning varje dag för att passa tider men utan att lyckas skapa kontakt med sina radiovänner hemma. Däremot har vi kontakt med ett nätverk som sköts av en person som finns någonstans i Chile. Han kallar sig för ”Vilde Matilde” och varje dag kl 08.00 snackar han med seglare som befinner sig på olika platser i världen, främst runt Sydamerika vad jag förstår. Det är kul att höra vad andra båtar pratar kring platser dom besöker eller är på väg till. En del tips och erfarenheter som kan komma väl till pass framöver.

Bifogar ett par bilder från seglatsen från Antarktis till Kap Horn.

Hälsningar Per-Erling

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

albatross

waves

Bilder och film

Redan efter en timme vid mooringen den 19 januari ropades vi upp via VHF av en holländsk båt som sa att vi kunde komma in eftersom en annan båt just lämnat. Det är trångt då alla ligger långsides utanpå ”vraket” och vi ligger som femte båt. Framför oss ligger det sju båtar utanpå varandra.

Trevligt att återse några av besättningarna från de stora, 60-80 fot, segelbåtarna om har Puerto Williams som bas för sina seglingar ner till Antarktis med betalande gäster. En av dessa båtar kom just tillbaka så nu fixas det inför ny segling söder ut. En kille och tjej i trettioårsålder har sin egen båt väl förtöjd i viken medan dem livnär sig som ”first mate” på en 65-fots stålseglare och kommer att hinna med tre tur-och-retur den här sommaren. Här träffar vi också några par som valt en annan riktning i livet och nu seglar på heltid, ofta i en 37-47 fots-båt. Erfarenheter och tips byts och det är en väldigt trevlig stämning. Stor skillnad mellan den större hamnstaden Ushuaia och den lilla utposten Puerto Williams.

Kvällen avslutades med ett besök på baren. Träffade en man som varje sommar jobbar som guide på en mindre kryssningsbåt, tar ca 50 gäster, och är nu inne på sin femtioandra resa till Antarktis. Jag märker att många blir så tagna av Antarktis att dom återkommer år efter år. Kan förstå den förtrollning som en del råkar ut för. Det är verkligen något alldeles extra att få vistas på en plats som egentligen inte går att överleva på och som inte tillhör någon. Ett riktigt ”no mans land” där man verkligen är en ödmjuk och respektfull gäst.

Nu när vi är i Puerto Williams finns lite bättre internetuppkoppling att tillgå, så här kommer ett par bilder från seglingen tillbaka från Antarktis.

// PE

Spektakulär miljö, natur och djur

Spektakulär miljö, natur och djur

val02

val03

sal02

pingvin01

sal03

Lämnar Antarktis mot Kap Horn

Lämnar Antarktis mot Kap Horn

Antarktis-selfie i seglarmössas från Wisby Seglarsällskap - WSS

Antarktis-selfie i seglarmössas från Wisby Seglarsällskap – WSS

Vraket vid Enterprise Bay

Vraket vid Enterprise Bay

Första tvåtungade svenska marinflaggan i Antarktis

Första tvåtungade svenska marinflaggan i Antarktis

Flaggorna sitter i taket på baren i vraket/klubben/baren

Flaggorna sitter i taket på baren i vraket/klubben/baren

club02

club01

Bloggare på Antarktis...

Bloggare på Antarktis…

Åter i Puerto Williams

PuertoWilliams01

Kort rapport… Efter kraftig motström i Beagle Channel ankrade vi upp i Puerto Williams kl 12.00. Vi ligger just nu för ankar medan vi väntar på plats vid land och det vrak som fungerar som både bar och serviceinrättning (med två duschar). Skönt! Återkommer 🙂

// Per-Erling

Hur är the Drake i dag?

Morgonpasset
Efter sex timmars vila och en del sömn mellan kl 00.00-06.00 har vinden ökat och vridit tillbaka till den förr så bra sydvästen. Arianna slingrar ordentligt i nedförsbackarna men vad gör det så länge det bär åt Kap Horn. Arianna gillar bättre de större och längre vågorna, så när vinden ökar och det bildas kortare och mer krabb sjö mellan den vanliga långa sjön, blir det en del hopp och duns, speciellt nu då vinden dessutom vred mot väst. I drömmen blev det isberg, eller rättare sagt stora lömska isklumpar, vi seglade in i. Just dessa isklumpar har vi spanat efter under hela vistelsen i Antarktis och oron finns tydligen fortfarande kvar med tanke på min dröm…

Under förmiddagen fortsatte vinden att öka. Det vita skumtopparna börja blåsa av och då ljuset tränger igenom topparna blir det annars blåsvarta vattnet lysande i turkos. Himlen är grå med lågt hängande moln men en och annan solstrimma skapar ett gnistrande skådespel. Jag sitter i brunnen och försöker filma och fotografera utan att lyckas så bra. Linsen på GoPron blir full av droppar och det djupseende man får med två ögon går inte att återskapa på bild. Jag får helt enkelt bara njuta av skådespelet och lägga bilderna på minnet. Tror att även albatrossens flygkonster får etsa sig fast som mina egna inre bilder.

Vinden ökar till drygt 20 sekundmeter och det viner i riggen. Vi fortsätter med vår vaktgång där vi trots allt får en hel del sömn. Den som står näst på listan får vara stand-by om något måste göras på däck. Vi går aldrig fram utan att ytterligare en av oss finns med i brunnen. Det börjar också dra ihop sig till etappmål Kap Horn, dit vi kommer om bara några timmar. Alla ser fram mot att återse klippan, men mesta av allt tror jag det är Kalle som längtar dit. Han har haft en tuff resa i den höga sjögången, men inte ett knyst om att stå över sin vakt. Att han inte vill laga mat förstår jag så den sysslan tog jag gärna över. Mat måste vi ju ha annars tappar vi orken och då kan det gå åt fanders. Ett mål lagad mat varje dag plus ett lass mat som räcker till att plocka av då eventuell hunger gör sig påmind.

Precis nu fick Arianna en riktig överhalning, det bara smällde i skrovet och jag tror vi flyttade oss ett bra stycke ner för en våg. Inte bara Arianna dråsade ner i vågdalen, de flesta böckerna fick göra en ny luftresa från lovart ner i lä. Tänk att vi inte gjorde om hela arrangemanget med tunga böcker redan efter första raset för någon dag sedan… Nu väntar röjning och arbete med att återställa ordningen ombord.

Utöver att böckerna föll ur sin plats så har allt fungerat väl ombord. Inget har gått sönder och vi prisar Webaston som levererat värme utan att krångla. Det fanns en och annan som sa att den kommer inte att räcka till i Antarktis eller i Patagonien. Den stannade förvisso i natt, till vår stora fasa, men det visade sig bara vara slut på bränslet. Så efter att Lasse och Kalle pumpat upp ny diesel till dagtanken var vår vän igång igen. Vi har i princip haft mellan 18 och 20 grader ombord hela tiden.

Hur nu suttit i brunnen under säkert två timmar och försökt fånga havet på film och bild. Då jag tittar på resultatet finns det nog en och annan filmsnutt som hjälpligt återger skådespelet.

Klockan är snart 19.00 lokal tid och det återstår ca 7 Nm till Isla Hornos som vi vill runda medurs för att på så vis fullborda varvet runt den mytomspunna utposten. I dag bjuder moder jord på vad jag vill tro är riktigt Kaphornväder med svepande moln där solens strålar bitvis förgyller den av vinden upprörda havsytan.

Undrar var gränsen till South Pacific går? Kanske är vi där just nu eftersom vi ligger lite väst om Hornet.

Framme efter 500 Nm över Drake Passage
Den 18 jan klockan 20.05 lokal tid hade vi Kap Horn i 90⁰ om styrbord, avstånd 5,9 Nm. Disigt och det börjar skymma men inte sämre än att vi försöker ta bilder på oss själva med bergstoppen i bakgrunden.

Hade någon sett oss hade de säkert skrattat gott då vi rumlade runt i brunnen på grund av den höga sjön samtidigt som vi försökte ordna med kamerans tidsinställning. Hur vi än riggade kameran flyttade sig motivet åt alla håll. Själv försökte jag få till en selfie med GoPron. Jag hr inte kollat resultatet men antar att jag syns men inte Kap Horn.

Väl innanför Hornet och en liten bit in bland öarna fick vi sällskap av delfiner som hälsade oss välkomna. Fortfarande mellan 14-20 ms men ingen hög sjö. Klockan 22.00 korsade vi det spår vi gjorde på väg söder ut. Mörkt nu vilket vi inte är vana vid. Blir nattsegling mellan öarna in till Puerto Williams dit vi anländer i morgon bitti.

// Per-Erling

Tidig morgon och min vakt

Under eftermiddagen i går, den 16 jan, var vinden syd-sydväst och låg mellan 14-18 ms. Med den höga sjön slingrade vi oss fram i ca 7-8 knop. Storseglet reducerade vi till tre rev och genuan rullade vi in ytterligare, kanske använde bara 40 %. Trots den lilla segelytan fick vi en dygnsdistans på lite drygt 150 Nm, vilket är helt ok. Vi lägger fokus på att inte sätta för hög press på utrustningen. Vår position väster om kurslinjen mot Kap Horn är också som planerat och bi ligger 50 Nm på rätt sida. Nu kan den västliga vinden komma eftersom vi har tagit höjd och kan falla av.

Vi seglar för autopilot och med skydd av överbyggnaden Lasse byggt slipper vi stå ute i kylan stänket från sjön som ibland bryter in över Arianna. Så fort vi måste göra något på däck är det bara att pälsa på sig. Det är bara någon plusgrad i vattnet såväl som i luften. Så när jag skulle fixa några saker vid masten satte jag på mig min ”Ursuit” som har neopren i hals och handleder för att inte vatten skall tränga in. Sockorna är integrerade i dräkten så inget vatten kan komma in den vägen heller. På med en neoprenhuva där bara ansiktet är bart. Till sist flytväst och säkerhetsselen.

Eftersom jag behövde jobba med tamparna hade jag bara händer. Efter fem minuter i vatten och kyla var mina händer som isbitar, men i övrigt torr och varm. Väl tillbaka till sittbrunnen och i skydd av doghouset efter genomfört arbete gick mina tankar till de sjömän som seglade i de här trakterna ombord på segelfartygen och klättrade i riggen i storm och iskyla. Vad hade dom för kläder och hur bar dom sig åt för att hålla sig fast högt uppe i riggen samtidigt som vinden slet i seglen man skulle beslå? Vad jag vet hade man inga livselar så deras armar och händer var skillnaden på liv och död. Tunga och grova oljekläder och inga lätta konstmaterial som ”andas” där inte.

Nu har vi tillryggalagt halva överfarten och allt har gått bra. Det är klart, vi har haft några riktiga överhalningar så att böcker for ur bokhyllan och matlagningen har tagit tid. Man måste alltid ha en hand fri för att hålla i sig och då tar allt lite längre tid, som ätt äta eller bara nyttja papper och penna. Lägger du ifrån dig pennan kommer den garanterat att försvinna. Tänk då på vad som händer om du ställer ifrån dig tallrik och en kopp med dryck, var hamnar besticken, maten och drycken då? Där du garanterat inte vil ha den 🙂

Kväll den 17 jan och min vakt, kl 21.00-24.00
En mulen dag med bara korta glimtar av sol. Vinden har avtagit och under dagen pendlat mellan 10-14 ms och ligger kvar kring sydväst, vilket är superbra. Vi lunkar på i beskedliga 5-7 knop vilket är helt ok. Har nallat lite på marginalen mot kurslinjen då senaste prognosen säger att motvridet inte blir lika stort som vi tidigare trott, samt att vi hunnit lite längre än beräknat. Planen är att angöra kusten med Kap Horn om styrbord, alltså väster om ön. Därefter falla av och korsa vår ”track” från seglingen söderut dagarna efter jul.

Det märks att vi kommit norrut, mörkret kommer redan nu vid 22-tiden, kanske inte mörkret men väl skymningen. Var just ute i brunnen för att skota om då vinden avtagit ytterligare samt vridit mot en aning, precis enligt plan. På efternatten skall det tillta igen hoppas jag.

Jag satt en timme i brunnen i dag för att spana efter albatross, det vore ju själva den om jag inte skulle få åtminstone en bra bild. Kämpar med inställningen på kameran men utmaningen kvarstår att fånga ett rörligt mål där också jag och kameran far omkring på ett stökigt hav. Väl påpälsad ser jag en del fåglar som retfullt enkelt gömmer sig bakom vågbergen bara för att visa sig och sedan försvinna igen. Sedan kommer dom som skjutna ut en kanon på nära håll för att sedan tvärvända ut och dyka ner bakom nästa våg igen. Innan kameran hittat fokus är den rackarns albatrossen redan någon annanstans. Provade en symbol med en springande atlet på, blev aningen bättre och jag är halvnöjd. I morgon, då kommer tillfället!

Apropå kläder, vad betyder påpälsad? Jag har skrivit tidigare om mina kläder och nu med facit är jag glad över mitt klädval. Det underställ av ylle jag burit i stort sett varje dag sedan jag mönstrade på i Deseado är fortfarande ok att använda. Nu kanske näsan är härdad men jag tycker doften inte är så tokig då jag tar det på mig efter sovpassen. Väl framme i Puerto Williams om några dagar skall jag packa upp ett nytt fräscht underställ.

Vad åt vi i dag? Det blev en korvgryta med kokt potatis. Gryta kanske inte är rätt namn på korvbitar, lök, morötter, kikärtor, vitlök och tomatsås. Hittade grillsås som tillsammans med koriander och salt fick piffa till det hela. Blev helt ok om jag får tro middagsgästerna. Allt gick att hantera med en gaffel då en hand måste hålla balansen på tallriken. Till efterrätt den näst sista chokladbiten. Mysteriet med det försvunna diskmedlet ännu inte löst, står flaskan kvar på kajen i Ushuaia kanske?

Snart är min vakt till ända. Mellan tangenterna har jag skotat om då vinden nu vridit upp än mer mot väst. Det blåser fortfarande bara kring 9 sekundmeter och snö har bytts mot regn. Temperaturen har stigit till upp mot 5-7 grader i lyften och i vattnet är det nu hela 6 grader mot de 0,5 grader celsius vi hade då vi lämnade Antarktis för två och ett halvt dygn sedan. Snart är det dags att purra Lasse så får vi tillsammans minska på segelytan inför natten och den förväntade vindökningen.

Hälsningar från Per-Erling