Tidig morgon och min vakt

Under eftermiddagen i går, den 16 jan, var vinden syd-sydväst och låg mellan 14-18 ms. Med den höga sjön slingrade vi oss fram i ca 7-8 knop. Storseglet reducerade vi till tre rev och genuan rullade vi in ytterligare, kanske använde bara 40 %. Trots den lilla segelytan fick vi en dygnsdistans på lite drygt 150 Nm, vilket är helt ok. Vi lägger fokus på att inte sätta för hög press på utrustningen. Vår position väster om kurslinjen mot Kap Horn är också som planerat och bi ligger 50 Nm på rätt sida. Nu kan den västliga vinden komma eftersom vi har tagit höjd och kan falla av.

Vi seglar för autopilot och med skydd av överbyggnaden Lasse byggt slipper vi stå ute i kylan stänket från sjön som ibland bryter in över Arianna. Så fort vi måste göra något på däck är det bara att pälsa på sig. Det är bara någon plusgrad i vattnet såväl som i luften. Så när jag skulle fixa några saker vid masten satte jag på mig min ”Ursuit” som har neopren i hals och handleder för att inte vatten skall tränga in. Sockorna är integrerade i dräkten så inget vatten kan komma in den vägen heller. På med en neoprenhuva där bara ansiktet är bart. Till sist flytväst och säkerhetsselen.

Eftersom jag behövde jobba med tamparna hade jag bara händer. Efter fem minuter i vatten och kyla var mina händer som isbitar, men i övrigt torr och varm. Väl tillbaka till sittbrunnen och i skydd av doghouset efter genomfört arbete gick mina tankar till de sjömän som seglade i de här trakterna ombord på segelfartygen och klättrade i riggen i storm och iskyla. Vad hade dom för kläder och hur bar dom sig åt för att hålla sig fast högt uppe i riggen samtidigt som vinden slet i seglen man skulle beslå? Vad jag vet hade man inga livselar så deras armar och händer var skillnaden på liv och död. Tunga och grova oljekläder och inga lätta konstmaterial som ”andas” där inte.

Nu har vi tillryggalagt halva överfarten och allt har gått bra. Det är klart, vi har haft några riktiga överhalningar så att böcker for ur bokhyllan och matlagningen har tagit tid. Man måste alltid ha en hand fri för att hålla i sig och då tar allt lite längre tid, som ätt äta eller bara nyttja papper och penna. Lägger du ifrån dig pennan kommer den garanterat att försvinna. Tänk då på vad som händer om du ställer ifrån dig tallrik och en kopp med dryck, var hamnar besticken, maten och drycken då? Där du garanterat inte vil ha den 🙂

Kväll den 17 jan och min vakt, kl 21.00-24.00
En mulen dag med bara korta glimtar av sol. Vinden har avtagit och under dagen pendlat mellan 10-14 ms och ligger kvar kring sydväst, vilket är superbra. Vi lunkar på i beskedliga 5-7 knop vilket är helt ok. Har nallat lite på marginalen mot kurslinjen då senaste prognosen säger att motvridet inte blir lika stort som vi tidigare trott, samt att vi hunnit lite längre än beräknat. Planen är att angöra kusten med Kap Horn om styrbord, alltså väster om ön. Därefter falla av och korsa vår ”track” från seglingen söderut dagarna efter jul.

Det märks att vi kommit norrut, mörkret kommer redan nu vid 22-tiden, kanske inte mörkret men väl skymningen. Var just ute i brunnen för att skota om då vinden avtagit ytterligare samt vridit mot en aning, precis enligt plan. På efternatten skall det tillta igen hoppas jag.

Jag satt en timme i brunnen i dag för att spana efter albatross, det vore ju själva den om jag inte skulle få åtminstone en bra bild. Kämpar med inställningen på kameran men utmaningen kvarstår att fånga ett rörligt mål där också jag och kameran far omkring på ett stökigt hav. Väl påpälsad ser jag en del fåglar som retfullt enkelt gömmer sig bakom vågbergen bara för att visa sig och sedan försvinna igen. Sedan kommer dom som skjutna ut en kanon på nära håll för att sedan tvärvända ut och dyka ner bakom nästa våg igen. Innan kameran hittat fokus är den rackarns albatrossen redan någon annanstans. Provade en symbol med en springande atlet på, blev aningen bättre och jag är halvnöjd. I morgon, då kommer tillfället!

Apropå kläder, vad betyder påpälsad? Jag har skrivit tidigare om mina kläder och nu med facit är jag glad över mitt klädval. Det underställ av ylle jag burit i stort sett varje dag sedan jag mönstrade på i Deseado är fortfarande ok att använda. Nu kanske näsan är härdad men jag tycker doften inte är så tokig då jag tar det på mig efter sovpassen. Väl framme i Puerto Williams om några dagar skall jag packa upp ett nytt fräscht underställ.

Vad åt vi i dag? Det blev en korvgryta med kokt potatis. Gryta kanske inte är rätt namn på korvbitar, lök, morötter, kikärtor, vitlök och tomatsås. Hittade grillsås som tillsammans med koriander och salt fick piffa till det hela. Blev helt ok om jag får tro middagsgästerna. Allt gick att hantera med en gaffel då en hand måste hålla balansen på tallriken. Till efterrätt den näst sista chokladbiten. Mysteriet med det försvunna diskmedlet ännu inte löst, står flaskan kvar på kajen i Ushuaia kanske?

Snart är min vakt till ända. Mellan tangenterna har jag skotat om då vinden nu vridit upp än mer mot väst. Det blåser fortfarande bara kring 9 sekundmeter och snö har bytts mot regn. Temperaturen har stigit till upp mot 5-7 grader i lyften och i vattnet är det nu hela 6 grader mot de 0,5 grader celsius vi hade då vi lämnade Antarktis för två och ett halvt dygn sedan. Snart är det dags att purra Lasse så får vi tillsammans minska på segelytan inför natten och den förväntade vindökningen.

Hälsningar från Per-Erling