Bilder

Punta Arenas

Skrivet 12 feb:

PuntaArenas03
Andra dagen i Punta Arenas. En trevlig stad med över 130 000 invånare enligt vad någon sa till oss. Låg bebyggelse som till mycket påminner om tidigt 1900-tal. Breda gator med små butiker och matställen.

PuntaArenas02
I hamnen och kvarteren intill piren präglas av sjöfartskontor ,myndigheter, och lagerbyggnader. Inga större fartyg kommer till piren utan ankrar på redden. Många stora och mindre bogserbåtar, fiskefartyg tillsammans med suplybåtar till oljeriggar (tror jag).

Staden blomstrade under 1800 och tidigt 1900-tal men drabbades hårt efter att Panamakanalen invigdes och sjövägen mellan Atlanten och Stilla Havet styrdes om. Nu har turismen och oljan lyft staden och den ser ut att må bra. Alla vi möter är så välkomnande och hjälpsamma.

PuntaArenas01
I dag bunkrade vi diesel med hjälp av våra dunkar. Det blev några vändor till en vanlig mack med en kärra vi fick låna i hamnen. Besättningen på de små arbetsbåtarna/bogserbåtarna som vi förtöjt utmed hjälpe oss att lasta ombord.

I morgon måste jag leta transport till flygplatsen till lördag morgon, flyget lyfter 06.30.

 

Ushuaia i sommarstämning

ushuaia2
23 jan 2015
Skrev jag att det är varannandagsväder? I går grått,några droppar regn och upp till 20 ms i vindbyarna. Natten blev tyst, inget vinande i riggen eller ryckande i förtöjningarna. Morgonen hälsade oss med stilla vatten och strålande sol. Frukost och sedan sätta fart med bunkring av diesel. Nu var det viktigt att bevaka att vi verkligen får Eurodiesel. Enligt vår kontaktperson på piren hade det kommit en last med findiesel till Ushuaia i går. Kanske tursamt för oss är många båtar på annat håll så vi har lyckats kapa åt oss 480 liter. Via slangar och en pump har vi tankat över vår ”findiesel” till Arianna från tvåhundralitersfat som vi rullat ut på piren. Av någon anledning är det väldigt lätt att på diesel på ställen man inte vill ha den. Allt gick bra, förutom lite spill såklart, och nu har vi dessutom 130 liter i dunkar på däck inför den fortsatta färden väster ut för att om ca två veckor komma till nästa plats där det finns möjlighet att handla mat eller diesel.

Lite speciell dag i dag, det är dags att presenter magasinet Gotland 2015 samt den reklamfilm för Gotland som vi på Destination Gotland producerat tillsammans med Hill Marketing och Ligistfilm under hösten. Nu var det dags att visa för alla intresserade på ön och här sitter jag och undrar hur det går, spännande som ni förstår att invänta hemmamarknadens recensioner. Har lagt rätt mycket tid på att, via det nästan obefintliga Internet och WiFi som finns på hamnplan, försöka följa reaktionerna via Facebook. Verkar på kommentarerna som att filmen uppskattas. Tack arbetskamrater och gänget på Hill! Fick bassning av dotter som märkte att jag trålade på FB när jag var ledig:-)

25 jan 2015
I går lördag gick vi på Ushuaias museum som skildrar områdets historia fram till i dag. Museet är inrymt i det gamla fängelset som byggdes i början av 1900-talet. Byggnaden hade fem paviljonger som alla anslöt till en centrumbyggnad. Två våningar och totalt 79 celler i varje paviljong. Såg ut som fängelser gör i amerikanska filmer med öppning i golvet på övervåningen (loftgång). Som mest fanns det 600 fångar fördelat på totalt 380 celler, trots att det var byggt som singelceller. Fängelset stängdes 1947.

Nu var fyra av fem paviljonger förvandlade till museum och utställningslokaler. En paviljong som minne över fängelset men i övrigt historia och konst.
Den första delen omfattade den period som inleddes med att de första sjöfararna kom hit på 1500-talet, varvat med information om Yahgan, ursprungsbefolkningen. Ferdinand Magellan kom hit som första Europe 1520 med sitt segelfartyg Trinidad, en Carrack. Före honom hade två fartyg rapporterat att det kunde finns en väg mellan de två oceanerna. Magellan visade att det stämde och vattenvägarna mellan Atlanten och Stilla Havet uppkallades efter honom. Han döpte också landmassan söder om Estrecho de Magallanes till Tierra del Fuegos (The Land of Fire eller som vi säger Eldslandet). Fina modeller av fartyg ända fram till dagens moderna isbrytare fanns utställda.
ushuaia3
En avdelning handlade om Antarktis och alla expeditioner med blandade resultat. Ett rum ägnades åt strapatserna där Nordenskjöld blev räddad av en båt under argentinsk flagg i början av 1900-talet. Det finns många dramatiska berättelser från resor till den del av världen som inte passar för människor.

ushuaia4

Helt plötsligt står jag framför en bild, och en karta, på det vrak i Enterprise Island. Samma vrak som vi legat förtöjda vid för inte så länge sedan. Jag skrev då att jag trodde det var en dansk båt men nu vet jag bättre. Så här ligger det till.
Vraket efter Guvernoren ligger i hamnen Svend Foyd, Enterprise Island i Antarktis. Fartyget var ursprungligen byggt i England 1891 för transport av boskap. Ett norsk företag köpte fartyget 1911 och byggde om henne till en flytande ”state-of-the-art floating factory”. Eld bröt ut i kokeriet ombord den 27 januari 1915 och hon blev totalt förstörd. Man försökt rädda fartyget genom att sätta henne på grund nära glaciären men hon sjönk med fören på ett grund och aktern på 30 m djup.
Enterprise Island, eller som den också kallas Isla Nansen Norte, är namngiven efter de ”enterprising whalers” som fångade val i området och processade fram olja mm på flytande fabriker mellan 1918-1930. Guvernoren var den mest effektiva flytande fabriken för att ta hand om alla de valar som fångades varje år under november till mars. Hon processade fram olja från fett, kött och ben. Guvernoren hade också kapacitet att bearbeta guano.

Väl tillbaka till vår hamn och Arianna blev tillfrågade av Rosanne, en trevlig kvinna i femtioårsåldern som är allt i allo i yachtklubben, om vi ville köpa ett kilo King Crab. Priset i svenska kronor var tvåhundra för ett ett kilo. Lasse och jag tittade på varandra och vi nickade. King Crab är den lokala delikatessen och säsongen är just på väg att avslutas så det kanske sista chansen. Både Lasse och jag såg hela och taggiga krabbor framför oss och blev häpna när det visade sig att vi fick ett kilo färdigkokt och rensat krabbkött. Vi bjöd in Rosanne på ett glas vin och fick samtidigt höra hennes historia. Hon och hennes man seglade runt i världen under 12 år och fick en dotter under tiden. Hon är ursprungligen från norra Argentina och har nu förälskat sig i Ushuaia och Tierra del Fuego, där hon bor sedan några år tillbaka tillsammans med sin engelska man och utflugen dotter. Till middag vid 21-tiden blev det en enkel sallad på krabba, tomater, citron och litet majonnäs, supergott!

ushuaia1

I dag söndag tog vi en hyrbil upp bland bergen för att få se mer av området kring Ushuaia. Det finns en väg, nr 3, som går från norra Argentina ner till Ushuaia. Vägen går rakt igenom Eldslandet och är den enda väg som finns, vid sidan av små vägliknande avstickare. Fantastisk upplevelse att köra den ringlande och emellanåt ganska smala vägen utmed bergskanter och djupa dalar. Enormt vackert med de snötäckta topparna som omgav dalgångar och vattendrag. Känns som det borde finnas fina fiskevatten här. Tycker mig ha sett ngt program om just öringsfisket i Patagonien.

I morgon blir sista dagen i Ushuaia. Planen är att segla tillbaka till Puerto Williams i Chile på tisdag för att klarera in. I morgon 08.15 vår tid, 12.15 svensk tid, har Joakim Åstrand på Radio Gotland bett Lasse vara beredd på ett telefonsamtal.

Stilla frukost

Vi vaknade vid åttatiden för en frukost på ett stillastående bord. Bryggkaffe, rostat bröd och juice och allt på samma gång, fint. Kl 10.00 var vi kallade till hamnkontoret, tullen och imigration, vilka givetvis inte ligger på samma plats.

Blir lite roligt med den omfattande administrationen där det ställs mängder av för oss konstiga frågor, som mängden diesel och vatten ombord. Inte ord engelska och ju mer vi frågar ju snabbare och utförligare tar den annars så goa tjänstemannen om allt från början. Till slut tas de olika stämplarna fram och alla papper signeras med finess. Rummet fullt av män som bär papper och diskuterar med varandra. Vi har haft med två kvinnliga tjänstemän och båda bara tittade på pappren, högg tag i stämplarna och allt var klart på någon minut, med ett stort leende.

Efter en timmes klarerande vandrade vi över till det lokala museet där det enligt vad vi hört i hamnen skulle finnas bra internet. Museet var väldigt intressant och beskrev den lokala historien från 7000 år tillbaka. Fantastiska människor som levde här fram till att Europas utsända tog över.

Jag fick med mig en bok på engelska som jag med intresse skall läsa under seglingen vidare i Beagle Channel och Estrecho de Magellanes. Då museet var så intressant och vi hade som plan, samt meddelat Armadan, att lämna 14.00 för att gå de 26 Nm till Ushuaia blev det ändå trots allt tillräckligt med tid till mail och FB mm.

Spännande att för första gången sedan den 26 dec få vittja inkorgen. Tack för alla trevliga o positiva kommentarer till min blogg, verkligen inspirerande med feedback. Jag provade att ringa familjen via Facetime och fick tag på dottern Amanda som satt i en bil mellan Östersund och Åre samt sonen Rasmus som just nu är på Gotland. Tyvärr misslyckades jag nå hustru Maria och sonen Fredrik. Märkligt att det går att hitta en bil som far fram i svenska fjällvärlden. Fick iväg några bilder som jag hoppas blir bra även om jag tunnat ur dem en hel del för att passa ”smalbandet”.

Nu väntar några dagars arbete med Arianna under tiden vi ligger i Ushuaia. Finns en lista vi fyllt på vartefter, en lista som tycks svälla då vi ständigt ser lösningar som kan göra livet ombord enklare/smartare. Kalle flyger tillbaka till Sverige den 25:e jan och därefter fortsätter Lasse och jag vidare västerut. Ännu väntar fantastiska upplevelser i de ringlande vattenlederna och genom fantastisk natur.

Under tiden, fram till mitten av februari, går vi åter in i Internetskugga och får förlita oss på satellittelefon och kortvågsradio (SSB). Tyvärr har vi haft svårt att nå Sverige via SSB här nere. Lasse har ställt klockan på ringning varje dag för att passa tider men utan att lyckas skapa kontakt med sina radiovänner hemma. Däremot har vi kontakt med ett nätverk som sköts av en person som finns någonstans i Chile. Han kallar sig för ”Vilde Matilde” och varje dag kl 08.00 snackar han med seglare som befinner sig på olika platser i världen, främst runt Sydamerika vad jag förstår. Det är kul att höra vad andra båtar pratar kring platser dom besöker eller är på väg till. En del tips och erfarenheter som kan komma väl till pass framöver.

Bifogar ett par bilder från seglatsen från Antarktis till Kap Horn.

Hälsningar Per-Erling

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

albatross

waves

Bilder och film

Redan efter en timme vid mooringen den 19 januari ropades vi upp via VHF av en holländsk båt som sa att vi kunde komma in eftersom en annan båt just lämnat. Det är trångt då alla ligger långsides utanpå ”vraket” och vi ligger som femte båt. Framför oss ligger det sju båtar utanpå varandra.

Trevligt att återse några av besättningarna från de stora, 60-80 fot, segelbåtarna om har Puerto Williams som bas för sina seglingar ner till Antarktis med betalande gäster. En av dessa båtar kom just tillbaka så nu fixas det inför ny segling söder ut. En kille och tjej i trettioårsålder har sin egen båt väl förtöjd i viken medan dem livnär sig som ”first mate” på en 65-fots stålseglare och kommer att hinna med tre tur-och-retur den här sommaren. Här träffar vi också några par som valt en annan riktning i livet och nu seglar på heltid, ofta i en 37-47 fots-båt. Erfarenheter och tips byts och det är en väldigt trevlig stämning. Stor skillnad mellan den större hamnstaden Ushuaia och den lilla utposten Puerto Williams.

Kvällen avslutades med ett besök på baren. Träffade en man som varje sommar jobbar som guide på en mindre kryssningsbåt, tar ca 50 gäster, och är nu inne på sin femtioandra resa till Antarktis. Jag märker att många blir så tagna av Antarktis att dom återkommer år efter år. Kan förstå den förtrollning som en del råkar ut för. Det är verkligen något alldeles extra att få vistas på en plats som egentligen inte går att överleva på och som inte tillhör någon. Ett riktigt ”no mans land” där man verkligen är en ödmjuk och respektfull gäst.

Nu när vi är i Puerto Williams finns lite bättre internetuppkoppling att tillgå, så här kommer ett par bilder från seglingen tillbaka från Antarktis.

// PE

Spektakulär miljö, natur och djur

Spektakulär miljö, natur och djur

val02

val03

sal02

pingvin01

sal03

Lämnar Antarktis mot Kap Horn

Lämnar Antarktis mot Kap Horn

Antarktis-selfie i seglarmössas från Wisby Seglarsällskap - WSS

Antarktis-selfie i seglarmössas från Wisby Seglarsällskap – WSS

Vraket vid Enterprise Bay

Vraket vid Enterprise Bay

Första tvåtungade svenska marinflaggan i Antarktis

Första tvåtungade svenska marinflaggan i Antarktis

Flaggorna sitter i taket på baren i vraket/klubben/baren

Flaggorna sitter i taket på baren i vraket/klubben/baren

club02

club01

Bloggare på Antarktis...

Bloggare på Antarktis…