Orolig natt, vackra vyer, sälar och nya krabbfiskeförsök

Natten blev orolig. Blåste williwaws varvat med vindstilla. Arianna riste och krängde då vinden kom in från sidan och ankarkättingen spändes upp och blev stum. Svårt att riktigt koppla av när det tjuter i riggen och rister i båten. Vi låg dessutom nära land åt tre håll. Vid 07.30 gick vi upp för en frukost och sedan iväg igen. Målet för dagen är den plats som beskrivningen utser till en av de finaste. Fågelvägen ca 15 Nm men vattenvägen 24 Nm då vi måste runt ett stort bergsmassiv via Canal Brecknock.

Kom att tänka på att några av er som läser min blogg ser kanaler framför er, kanaler som kanske påminner om vad vi menar med kanaler hemma i Sverige. Här är kanalerna mellan bergen upp till 5 Nm breda.
Fjordar är nog en mer beskrivande bild även om fjorden inte tar slut utan leder till nya stora fjärdar och ”channels”. Djupet varierar ner till över trehundra meter och bergen ofta 300-1000 meter höga och på sina håll ända upp till 2500 meter.
De blåste nordligt så vi bar segel vilket inte hör till vanligheten på vår färd västerut. Som oftast stöttar vi med motor eller går bara för maskin. Vi har bunkrat ordentligt med diesel just av anledningen att vinden nästan alltid är ”i näsan” eller helt uteblir. Strömmen har dessutom för vana att styra österut så för att klara dygnsdistanserna blir det ofta maskingång.

Mitt i Canal Brecknock med kurs 315⁰ och för segel ser vi helt plötsligt mängder av säl som leker efter Arianna. De är lite mindre och hoppar lekande lätt i vågorna. Jag har aldrig tidigare sett sälar som flyger i luften då de lekande lätt lattjar i vårt kölvatten. Föreställer mig att det är kutar som är fulla av lek och vill busa med oss. Jakten på bilder av Albatrosser fortsätter och precis som med sälar verkar dom veta exakt när det är dags att förvunna 🙂 Det är enklare med vattenfall.

När vi om någon dag lämnar Canal Brecknock och girar styrbord för att gå nordost i Canal Cockburn kommer vi att för första gången i Eldslandet ansluta till Joshua Slocums kölvatten. Efter att han seglat genom hela Magellans Strait 1896 drabbades han och hans Spray av en storm som pressade ner honom söderut till havs. Han lyckades ta sig tillbaka in till kusten vid Canal Cockburn, även om han först trodde han hamnat vid Cap Horn. För den som inte vet vem Slocum är så var han först med att ensam segla jorden runt, och det utan motor och med dåtidens navigationshjälpmedel. Kommer att kännas lite extra att veta att vi ansluter till hans rutt i övermorgon.

Caleta Brecknock
Vilken fantastisk Caleta/cove! Vägen in slingrade sig in utmed branta bergssidor och ganska smala sund. Vi ligger med fyra linor till land, två på var sida av Arianna plus ett ankare förut. Bergen runt oss är ganska kala och det ser ut som isen just smält undan. Forsar når viken på flera platser. Vi kunde använda en del linor som lokala fiskare lämnat. Ösregn just när vi kom och jag blev blöt då jag för första gången hoppade över att ta på mig regnstället utan bara använde friluftskläder.

Nu är det tid för crabfiske igen, nu med agn av fiskrens! Återkommer 🙂