Drake passage

Blankvatten i Drake Channel

Nu har vi haft stiltje i snart 12 timmar. Drake Passage bjuder verkligen på sina ytterligheter. Två dagar med riklig vind för att sedan ligga stilla och bara vänta. Det vi måste säkerställa är att vi har bränsle för tiden fram till den 24 jan då vi senast måste vara tillbaka till Puerto Williams. Viktigt att ha diesel för seglingen norrut om något skulle ske med rigg eller att vinden återigen försvinner. Värmaren ombord drivs också av diesel och den måste bara fungera. Under däck håller vi ca 18 grader. Just nu är det nollgradigt både i vattnet och i luften. Under tiden det är vindstilla går vi just nu med motor för att inte tappa tid i Antarktis, men är som sagt vaksamma med bränslet.

Eftersom det är ganska lugnt vad avser sjöhävningen kan vi jobba med sådant som måste bli klart. Kalle har monterat in en radio som kan spela musik från ett USB och smartphone. Mycket pill att få allt på plats, finns en del sladdar bakom panelen. Jag hjälper samtidigt Lasse med att färdigställa kapellet som skall göra doghouset till en ombonad styrhytt. Allt mät och pill vid mallning utomhus kräver bara fingrar. Jäklar vad kallt om tassarna.

Det är en helmulen dag där hav och horisont möts i samma ton. Trots brist på solljus är havet helt fantastiskt djupblå-lila då jag tittar rakt ner vid sidan av Arianna. Att nollgradigt vatten kan se så frestande ut, friskt och lent.
Går allt vägen är vi framme till nyårsafton, framåt kvällen. Vore trevligt att få hälsa 2015 välkommen i en vik på Melchior Island.

Halvvägs mellan Kap Horn och Antarktis

Vädret variera verkligen. Vindarna går från kuling till bara någon enstaka sekundmeter. Efter hård vind lever dyningen kvar och skapar ett spännande landskap, ett landskap som hela tiden varierar. Mäktigt att se den flera meter höga kullen av vatten sakta rulla in mot Arianna, som vackert seglar upp för backen för att sedan dansa mer i nästa dal. Mellan den långa dyningen mer normala vågor som ibland rister till båten och kanske orsakar vatten på fördäck.

Då fören lyfts i en våg och sedan snabbt faller tillbaka blir det kraftiga dunsar eller smällar i skrovet. Låter skrämmande i början men efter ett tag tänker men nästen inte på det, bara noterar och förblir alert. Himlen är jämngrå i dag men havet antar trots brist på solljus en lysande isblå färg då jag tittar ut genom ventilen (fönstret)som ibland hamnar under vattenytan. Sikten förefaller oändlig och det är ca 4000 meter djupt.

Kalle som har sin koj för om masten på styrbords sida ser fram mot seglingen tillbaka då han får skrovsidan som stöd, istället för den slingerkoj som nu hindrar honom för att trilla ur bingen. På återresan blir det jag med min binga på babords sida som risker trilla ur kojen eftersom vinden framför allt är västlig.

Just nu har vi watermakern igång. Efter att ha läst i instruktionsboken ser vi att den ger bara 40 % av färskvattenproduktionen då havsvattnet är kallt, och nu är vattnet kallt. Nu fick vi förklaringen till att det tar ovanligt lång tid att fylla tankarna. Nu ligger temperaturen kring plus en grad. Vi avläser, som jag skrivit tidigare, vattentemperaturen kontinuerligt för att få hintar om isberg eller områden med growlers eller drivis. En positiv sida av att behöva ha maskinen igång, watermakern drivs av den, är att vi alla sover fint med det jämna motorljudet till skillnad från slammer från rigg och segel mm. Två sover och en har vakten och nu är det jag som ska ha full koll verksamheten ombord.

Vakten innebär spaning på himmel och horisont efter signaler som kan påverka vinden, hålla koll på AIS och radar så att vi inte överraskas av fartyg eller isberg, seglen, vattentemperaturen och kanske laga ngt till lunch eller middag. Tre timmar vakt och sex timmar av. Sedan vi lämnade Hornet har vi haft tre fartyg inom 15 Nm, en supertanker och två kryssningsfartyg.

Rasmus påminner mig emellanåt om att spana efter sydsken. Det är nog lika svårt att se här som det kan vara svårt att se norrsken på sommaren i Åre. Det är alldeles för ljust, och dessutom nästan alltid molnigt där vi är nu. Hoppas det klarnar upp längre ner.

Drake passage

Andra dagen ut från Kap Horn. Prognoserna har stämt bra och vi har haft västliga till sydvästliga vindar mellan 5-14 ms. Sjön har börjat bygga upp men är lång o fin även om det hissar bra ombord. Seglar för det mesta med fock, inrullad genua beroende på vindstyrka och storsegel, även den revad. Storen ofta revad till 50 % så genuan blir vår gaspedal då vinden avtar eller ökar. Fungerar väldigt bra och vi loggar oftast 5-7 knop. Temperaturen sjunker för varje timme och vattentemperaturen är nere 3,7 grader och luften 3 gr. Från nu lägger vi in vattentemperaturen i loggboken för att hålla ordentlig koll då snabbt sjunkande temperatur kan skvallra om is och isberg. Vi fick som sagt information om ett tre km brett isberg som driver lite ost om vår kurslinje. Kan det finnas flera månne?

Arianna rör sig ordentligt och nu har alla prylar funnit sin plats. Matlagning är en spännande uppgift där det gäller att ha koll på pryttlar man tar fram, allt från ingredienser till burkar, bestick och kryddor. Dagens huvudmål blev stekt potatis med paprika, stekt kött, tomatskivor med vad vi trodde var mozzarellaliknande ost samt ris. Tillredde ordentligt så det räcker till ytterligare en omgång käk. Efteråt disk, en lika stor timingfråga som matlagningen, nu med vatten i diskhon. Ariannas byssa ligger långskepps så det gäller att ha pannan mot skåpet och ordentligt stöd för fötterna åt motsatt håll då hon rullar eller lyfts åt sidan av en våg.

Delar av dagen har ägnats åt planering inför ankomst till Antarktis. Summera bra tips från andra seglare och yrkesmän/kvinnor som varit där tidigare. Jag har fått bra tips, råd och beskrivningar av Heidi Norling, arbetskamrat och nautiker i DG, som varit både i Patagonien och Antarktis vid flera tillfällen. Då jag satt och granskade sjökorten ner mot 66° Syd fastnar blicken på C. Evensen! Tyvärr kommer vi nog inte så långt söderut, men visst hade det varit roligt att besöka en plats som heter Evensen. Hoppas någon vill googla C. Evensen och kolla upp vem det kan vara. Platsen ligger på 66° 10´ S och 65° 38´ W, Graham Coast.

Kämpar fortfarande med att försöka ta bra bilder på den mäktiga Albatrossen. Är jag i sittbrunnen dyker dem allt som oftast upp. Vilka formidabla flygare, ligger just ovan vattenytan med vingspetsarna och sveper fram i vågdalarna. Den stora Albatrossen blir över tre metet mellan vingspetsarna och ser så mäktig ut. Först blir jag bara sittande och fascineras av perfektionismen i manövrer och hur fågeln hanterar vind och vågor utan att behöva göra ett vingtag. Dessvärre förvinner den så fort jag sträcker mig efter kameran. Sätter jag med kameran i handen och väntar kommer det helt enkelt ingen fågel inom rätt avstånd. Vet dem verkligen exakt hur långt bort dem skall flyga för att jag inte ska få en bra bild? Tids nog ska jag nog lyckas.

Vi mötte NG Explorer på sin väg tillbaka från Antarktis till Ushuaia. Lasse ropade upp för att fråga om is mm. Vi fick veta att det finns growlers (större isklumpar som kan vara farliga för båten) och små isberg 40 Nm utanför kusten. Bra info inför att vi närmar oss land.

I kväller eller i natt ska vinden vrid över syd mot ost och avta. Tid att starta maskin för att köra watermaker och ladda batterier. Solpanelerna har inte fått nog med sol då det varit mulet hela dygnet.