Puerto Hope/Caleta La Poza

Ingen krabba i den enkla och egentillverkade bur vi numer använder. Kroken för agnet var tom och betet borta. Regnigt och blåsigt men vi beslöt att i alla fall lämna och ge oss ut på Canal Magdalena för att se om strömmen var för stark eller om det var värt att gå till Caleta Hope, som ligger just innan man kommer ut i Estrecho de Magallanes.

Enligt boken är strömmen upp till 2 knop och går starkast från ost till väst. Vi visste att vi var sena med tanke på att det var ebb och nu skulle vattnet fyllas på från just öster och inloppet till Estracho de Magallanes från Atlanten. Då Punta Arenas, dit vi är på väg, ligger i riktning mot inloppet från Atlanten kunde vi förvänta oss motström.

Vi strök utmed öarna för att klara oss så bra som möjligt. Mitt i den ca tre Nm breda fjärden är det 500 meter djupt och utmed land bara 80-90 meter och därför mindre strömt, hoppades vi. Det började bra om man bortser från regn och vindbyar på 14 ms i näsan. Då vi gick så nära vi land vi vågade, korten är inte helt tillförlitliga som jag tidigare skrivit om, fick vi till och med bitvis medström. Bakström säger Lasse…

En del intressanta namn på öar och uddar. Satt i sittbrunnen och kollade runt på kortet och fann utmed vår kurs t ex Pta. Anxious (låter så där bra), Seno Peje (Mackegård har satt avtryck) eller Seno Bluff. Hur som helst, trots stora virvlar i vattnet och bitvis ca två knops motström och öar av kelp att väja för ligger vi nu i Puerto Hope (bra namn).

Från beskrivningen:
S 54⁰07’40 W 71⁰00’45, Canal Magdalena – Isla Capitan Arecana.
Protection from all winds, but subject to williwaws.
Remarks: this is a wonderful natural harbour opening between high mountains beautiful forests. A narrow passage with at least 7 metres links the outer bay with a spectacular inner basin called Caleta La Poza. Depths inside are around 12 metres and it shelves slowly. A stream, flow into the SW corner of the bay, has created a sandbank. Caleta La Poza, with good holding ground, its swinging room and tall trees, is an excellent and magnificent anchorage in good weather. Things are different during strong blows, when violent williwaws are reported screaming down the high mountains and deep valleys around the anchorage.

Som vanligt inte en båt i sikte på hela dagen och lagunen har vi för oss själva. Rapporterna talar inte heller om ”strong blows” så vi hoppas få en bra natt här. En promenad utmed vattendraget blir det nog lite senare eller i morgon. Då vi ligger för ”swing” hoppar vi över fisket. Bete och linor skulle bara samla kelp i massor.

Min ”shore crew” förmedlade en fråga från bloggen: Hur går det med motorn?
Det är två delar som har krånglat, värmaren och att motorn tar för mycket kylvatten. Värmaren har fungerar i två dagar utan att säkringen gått. Lasse försöker få kontakt med sin leverantör av reservdelar för att få svar på vad som kan orsaka att säkring går, så fram till dess håller vi tummarna. Vad gäller kylvattnet fyller vi på med färskvatten varje dag. Enligt proffs vi haft kontakt med är det ingen omedelbar fara på taket så länge läckaget inte blir värre än vad det är just nu.

Siktar nu på att komma till Punta Arenas den 11 februari på kvällen. Då får vi två dagar till fix och bunkring inför Lasses fortsatta ensamsegling till Stilla Havet.

// Per-Erling