Almirante Bay

En alldeles stilla dag men disigt och med lågt hängande moln. Lämnade Den chilenska basen vid Waterboat Poit vid tolvtiden efter att ha fyllt på två dunkar ren fin diesel i den skinande rena tanken. Går för motor då det inte blåser alls. Inte alls dumt med motorgång heller eftersom vi passar på att göra färskvatten och dessutom får varmvatten till lite hygien. Distansen för dagen ca fyra Nm. Målet är en Argentinsk bas som återöppnade 2007.

Finns två alternativa ankringsplatser, en vik med öppningen mot norr och en vik på andra sidan om ett hög näs. Vi börjar med att gå in i den nordliga viken, intill basens röda små stugor. Enligt beskrivningen är inloppet bar två meter djupt och nu råkade vi komma vid lågvatten. Sakta, sakta närmade vi oss inloppet kryssandes mellan små isberg. Det stämde väl med de två metrarna. Arianna sticker 2,20 m så vi gled försiktigt mot botten. Bara att vända om och söka oss till den södra viken som låg på andra sidan den flera hundra meter höga ön och näset av is som skiljer de båda vikarna åt. Enligt beskrivningen, en handritad karta med anteckningar från flera yachter som besökt området, är det en svår vik att ta sig in i eftersom inloppet spärras till 80 % av en utskjutande revel/uppgrundning, så vi är hänvisade att hålla väldigt nära strandlinjen om styrbord.

Mindre isberg låg grundstötta vid inloppet men vi kom förbi genom att hålla väl till styrbord och väldigt nära stranden. Samtidigt noterar vi hur det rinner snö och is nedför de branta sidorna och stora sprickor i glaciären skvallrar om att stora stycken när som helst kan kalva och brytas loss för att med bedövande dån falla i vattnet i vår vik, eller alldeles utanför. Trots detta bedömer vi viken som säker eftersom det finns en smal strand nedanför sprickorna kommer det inte att bli så höga vågor då väl raset sker. Det som kan hända är att stora isstycken/små isberg kan blockera utloppet i den smala utseglingen beroende på hur strömmar och vind flyttar ismassorna.

Nu ligger vi i alla fall väl till ankar med en lång lina akteröver in till stranden och fäst i en stor sten. Ett ankare i fören och linor in till land hindrar Arianna från att svinga runt då viden växlar. Ständigt hör vi dån likt åskmuller från kalvande glaciärer och isberg. Mäktigt. Planerar ligga här till i morgon tisdag då vi fortsätter till nästa plats, vilken får vi bestämma i morgon.

Vem äger Antarktis?
Fick frågan vem som äger Antarktis. Ingen äger Antarktis men flera länder riktar sina intressen hit.
Fritt översatt från en skrift vi fick på den chilenska basen:
The Antartic Treaty signerades 1959 av Argentina, Australien, Belgien, Chile, USA, England, Japan, Norge, NZ, Sydafrika, och tidigare Sovjetunionen. Överenskommelsen omfattar i huvudsak det gemensamma intresset av att Antarktis fortsättningsvis skall brukas för fredliga ändamål och internationell samverkan för vetenskaplig forskning och att ingen skall hävda nationellt ägande, utföra militära övningar, atomsprängning eller dumpning av kärnavfall.

För att vårda överenskommelsen skrevs 1991 Madridprotokollet under vilket reglerar att Antarktis skall bevaras och vårdas som en naturtillgång samt för forskning och fredliga aktiviteter.

Chile är det land som ligger närmast Antarktis och har av flera länder ett accepterat ansvar för övervakning och sjöräddning.

Dags att segla vidare

val
Nu ska vi snart lämna stationen för att segla ca 10 Nm till nästa vik. Hoppas den är isfri så vi kan ankra utan risk för att bli fångade av drivande is. Tittar jag ut på fjärden där vi just nu ligger ser jag mycket is men inte mer än att vi kan kryssa oss fram.

Kalle har gjort succé med sin drönare. Hela gänget på basen klädde upp sig för en filmning. Gladare gubbar var länge sedan jag såg.
militar
Stilla och mulet i dag. Blir en fin segling tror jag, såvida inte det nyckfulla vädret spelar oss ett spratt. Vaksamhet!

Fortsättning den 3 jan

Efter lunch var det dags för en sejour med basens WiFi. En stor parabol försörjer gänget på plats med internetuppkoppling via satellit och med en hastighet av 256 Kbit. Nu kunde vi få iväg en del bilder och texter till bloggar och FB samt till och med ringa via FaceTime om allt stämde och turen var med oss.

IMG_4890
Som jag skrivit tidigare hade vi bunkrat en hel del diesel i Ushuaia. Tyvärr har det visat sig vara smutsig diesel, så pass skitig att Ariannas maskin stannade. Det tog en stor del av seglingen till basen att rensa filter, blåsa ledningar och till slut byta tank ombord innan maskin gick bra igen. Lasse som tänkt igenom olika scenarior har byggt två separata dieseltankar just för om det skulle hända som nu hände. Lasse och Kalle gjorde en stor insats under däck medan jag fick vara utkik och segla mellan isberg och lömska growlers under tiden. Nu återstod problemet med att vi hade ca 140 liter dålig diesel med oss, diesel som vi verkligen behövde fram till att vi var åter till Patagonien igen om ca två veckor.

IMG_4882

Rensar tanken…

Så vad hände, jo våra ny vänner på basen kom över till Arianna med två tomma sextiolitersdunkar och hjälpte oss med att tömma tanken med dåligt bränsle. Vi hade ju dessutom en tom tjugolitersdunk så tanken blev tom. Inte nog med att dom hjälpte oss med att torka ur tanken, dom tog med dieseln till sitt maskinhus för att rengöra bränslet åt oss. På basen finns alla resurser för tänkbara situationer. Så medan vi åt lunch tillsammans med alla tretton som bor här renades vår diesel. Fantastiskt att det gick att ordna.

Kvällen avslutades med att några av basens anställda gärna vill besöka Arianna. Klockan 22.30 avbröt vi arbetet med att plocka allt på plats efter dagens arbete med dieseltanken för att hämta gänget i land. Vi hade funderat en hel del på vad vi kunde bjuda på ombord som något så när matchade allt dom gjort för oss. När jag rodde vår lilla jolle med ryggen mot färdriktningen för att vid strandkanten vända jollen, så att det skulle bli lättare att komma ombord, ser jag att de första två killarna är fullastade med godsaker.

Vin, ost, chips, öl, Cola och lite annat gott. Ariannas besättning plus de åtta gästerna hade en otroligt trevlig kväll som avlutades med att de villa bjuda på sin favorit- och nationaldrink, ”Piscola”. En del Pisco (ungefär som riktigt bra Grappa och mörk till färgen), tre delar Cola och is. Var är isen? En ny tur med jollen in till land, lite väntetid innan stationens kock återkommer från sina domäner med is från en glaciär. Glasklar och stenhård is som antagligen är hur gammal som helst.

IMG_4912

Kocken från basen ombord på Arianna.

Tillbaka till Arianna och fram med hammare och mejsel. Krävdes kraft för att få isär det tre kilo tunga isblocket. Lite andaktsfullt att veta att isen kommer från en glaciär och dessutom sitta ombord på en segelbåt i Antarktis med nya vänner från Chile kl 01 på natten. Det kunde lika väl ha varit mitt på dagen eftersom det är helt ljust ute. Tiden upphör.

I dag på förmiddagen den 4 jan sitter vi ombord och knackar på våra maskiner innan vi ror iland för att kolla mail och FB. Förhoppningsvis kanske få iväg ngn bild också.

Hälsningar från Per-Erling

Lämnar för ny ankringsplats

Antarktis05
2 jan 2015
En lugn morgon med nybakat bröd, bryggkaffe med varm mjölk. Lasse har surdegskultur som han stöttar med lite vanlig jäst. Svårt att få till rätt värme för att kicka igång jäsningen. I dag har vi tänkt oss till Paradise Bay. Har läst oss till att det är en fin plats. Innan vi lämnar Melchior Island vill vi titta på en övergiven Argentinsk station.

Antarktis03
Som brukligt är det saker som måste fixas innan vi kan lämna. Under natten började färskvattenpumpen väsnas. Det visade sig att vi fått slut på vatten och vi misstänker en läck på systemet. Frågan är bara var i båten det läcker. Upp med durkar mm för att söka, tyvärr utan att hitta läckaget. Får anstå till senare. En ny klocka som kopplar spinnakerbommen till masten sattes på plats. Den gamla hade havererat och fått vassa kanter efter en tillfällig reparation. Så vassa att vi fått en reva i genuan, som vi lagade i går.

Antarktis01
Efter att ha tagit in de två linorna vi förankrat i var sida av kanalen vi ankrat i var det dags att lämna vårt första stop i Antarktis. Solen tittar fram och nu ser vi det 2700 meter höga berget som låg på grannön. Efter fantastisk segling över öppna fjärdar och trånga passager och mellan drivande isberg ankrade vi vid den chilenska Basen/stationen. Se namnet på bilden.

Antarktis04
Då vi lämnade på förmiddagen var det stilla väder med svaga vindar. Väl ute på mer öppet vatten såg jag att det började skumma på ytan längre fram. Började reva storseglet men hann inte innan kulingen 14 ms överraskade oss. Från stilla till kuling på tre minuter. Här går det undan. Gick in bakom en ö för att söka natthamn men hittade inget säkert ställe eftersom isen drev och riskerade låsa in oss om vi stannade där vi planerade. Fortsatte mot nästa alternativa vik med bra ankringsbotten och skydd för is och vind. När vi spanade föröver såg vi inte hur vi skulle kunna ta oss fram och ut på nästa fjärd, allt var täckt av is och isberg. Fantastiskt att upptäcka hur en öppning blev synlig och vi kunder smita ut och in bakom nästa höga bergskam och slutligen ankra vid basen vid 22-tiden. Vi blev varmt mottagna och några av grabbarna stod mitt bland alla pingviner och vinkade.

3 jan 2015
Sov länge i morse eftersom vi blev bjudna på kaffe av personalen på basen/stationen. Kom inte till ro förrän 02.00. Natten är helt ljus och det är lätt att tappa tidsbegreppet. När jag gick ut på däck i morse möttes jag av pingviner som dök och lattjade intill Arianna, dom ser ut att ha så himla roligt.

Antarktis02
Lunch kl 14 med hela personalstyrkan om 13 personer. Många bra tips och råd inför fortsättningen. Stannar nog någon dag extra.

Framme!

G0030826

Efter fem dagars segling från Puerto Williams och Cap Horn, i växlande väder från kuling till stiltje och hög sjö, över det mytomspunna Drake passage, och genom att kryssa oss fram genom growlers och isberg, har ARIANNA nu nått Antarktis, som första gotländska segelbåt (?!) på latitud 64° 19,5´ Syd och 62° 55,4´ Väst.

Nu ligger vi väl förankrad i en magnifik vik i ögruppen Melchior Islands. Stora isberg som drivit på grund vid inseglingen från Drake Passage förvirrade oss eftersom dom ändrade hela insegligen. Vi är ju inte vana vid att öar i sjökorten är täckta av snö och is. Vad är land och vad är isberg? Nu har vi några fantastiak veckor framför oss.

Ön vi har kommit till har vi enligt Argentinsk tradition döpt till ”New Gotland ” och viken vi ankrat i har vi döpt till ”Valleviken Antarctica”. Dopen har skett med sedvanlig pompa och ståt.

På tjänstens vägnar:
S/Y Arianna af Valleviken
Kapten Lasse Ljung med den gotländska besättningen Per-Erling Evensen och Kalle Ljung.

Siktade land

I natt kl 03.00 väckte jag Lasse då det var dags för vaktskifte. Under natten och mitt pass blev det aldrig riktigt mörkt utan man såg ljuset vid horisonten hela tiden. Då Lasse sticker upp huvudet för att kolla ser han land. Jag hade sett det som vackra molnformationer men det var 2000 m höga och snötäckta ”alptoppar”. Avståndet var hela 35 Nm till ön som heter Smith Island och låg föröver på vår babordssida. Viss spänning sprider sig ombord nu när vi även visuellt påtagligt befinner oss i Antarktis.

Vinden tilltar och vi sträcker, bidevind 8-10 ms, till vår planerade första ankringsplats vid Melchior Islands, mellan Anvers Island och Brabant Island med sitt 2700 m höga berg.

Nu på fm siktar och passerar vi ett för oss stort isberg på ca 5 Nm avstånd. I lä av det kanske 50-100 meter höga isberget flyter en sträng av små isberg. Mitt öga har ingen erfarenhet att bedöma ett isbergs storlek eller se på vilket avstånd det befinner sig. Finns inga referenspunkter heller. Det är dem små lömska isklumparna, sk growlers, som vi nu håller ständig uppsikt efter då dem kan skada Arianna vid en krock.

En av oss sitter alltid i brunnen och den nu nästan helt färdiga ”hytten”. Kapellet är på plats. Slipper den isande vinden och hagelskurarna. Just nu ca 50 Nm kvar och med den fart vi just nu har är vi framme i år och innan vår nyårsafton är passerad.

Jag vill önska alla ett Gott Nytt År! Må 2015 bringa många glada stunder och spännande utmaningar. Gör gärna något ni länge drömt om, jag lovar att det ger mycket tillbaka.

Hälsningar från en som egentligen inte gillar kyla.
Per-Erling

Blankvatten i Drake Channel

Nu har vi haft stiltje i snart 12 timmar. Drake Passage bjuder verkligen på sina ytterligheter. Två dagar med riklig vind för att sedan ligga stilla och bara vänta. Det vi måste säkerställa är att vi har bränsle för tiden fram till den 24 jan då vi senast måste vara tillbaka till Puerto Williams. Viktigt att ha diesel för seglingen norrut om något skulle ske med rigg eller att vinden återigen försvinner. Värmaren ombord drivs också av diesel och den måste bara fungera. Under däck håller vi ca 18 grader. Just nu är det nollgradigt både i vattnet och i luften. Under tiden det är vindstilla går vi just nu med motor för att inte tappa tid i Antarktis, men är som sagt vaksamma med bränslet.

Eftersom det är ganska lugnt vad avser sjöhävningen kan vi jobba med sådant som måste bli klart. Kalle har monterat in en radio som kan spela musik från ett USB och smartphone. Mycket pill att få allt på plats, finns en del sladdar bakom panelen. Jag hjälper samtidigt Lasse med att färdigställa kapellet som skall göra doghouset till en ombonad styrhytt. Allt mät och pill vid mallning utomhus kräver bara fingrar. Jäklar vad kallt om tassarna.

Det är en helmulen dag där hav och horisont möts i samma ton. Trots brist på solljus är havet helt fantastiskt djupblå-lila då jag tittar rakt ner vid sidan av Arianna. Att nollgradigt vatten kan se så frestande ut, friskt och lent.
Går allt vägen är vi framme till nyårsafton, framåt kvällen. Vore trevligt att få hälsa 2015 välkommen i en vik på Melchior Island.

Halvvägs mellan Kap Horn och Antarktis

Vädret variera verkligen. Vindarna går från kuling till bara någon enstaka sekundmeter. Efter hård vind lever dyningen kvar och skapar ett spännande landskap, ett landskap som hela tiden varierar. Mäktigt att se den flera meter höga kullen av vatten sakta rulla in mot Arianna, som vackert seglar upp för backen för att sedan dansa mer i nästa dal. Mellan den långa dyningen mer normala vågor som ibland rister till båten och kanske orsakar vatten på fördäck.

Då fören lyfts i en våg och sedan snabbt faller tillbaka blir det kraftiga dunsar eller smällar i skrovet. Låter skrämmande i början men efter ett tag tänker men nästen inte på det, bara noterar och förblir alert. Himlen är jämngrå i dag men havet antar trots brist på solljus en lysande isblå färg då jag tittar ut genom ventilen (fönstret)som ibland hamnar under vattenytan. Sikten förefaller oändlig och det är ca 4000 meter djupt.

Kalle som har sin koj för om masten på styrbords sida ser fram mot seglingen tillbaka då han får skrovsidan som stöd, istället för den slingerkoj som nu hindrar honom för att trilla ur bingen. På återresan blir det jag med min binga på babords sida som risker trilla ur kojen eftersom vinden framför allt är västlig.

Just nu har vi watermakern igång. Efter att ha läst i instruktionsboken ser vi att den ger bara 40 % av färskvattenproduktionen då havsvattnet är kallt, och nu är vattnet kallt. Nu fick vi förklaringen till att det tar ovanligt lång tid att fylla tankarna. Nu ligger temperaturen kring plus en grad. Vi avläser, som jag skrivit tidigare, vattentemperaturen kontinuerligt för att få hintar om isberg eller områden med growlers eller drivis. En positiv sida av att behöva ha maskinen igång, watermakern drivs av den, är att vi alla sover fint med det jämna motorljudet till skillnad från slammer från rigg och segel mm. Två sover och en har vakten och nu är det jag som ska ha full koll verksamheten ombord.

Vakten innebär spaning på himmel och horisont efter signaler som kan påverka vinden, hålla koll på AIS och radar så att vi inte överraskas av fartyg eller isberg, seglen, vattentemperaturen och kanske laga ngt till lunch eller middag. Tre timmar vakt och sex timmar av. Sedan vi lämnade Hornet har vi haft tre fartyg inom 15 Nm, en supertanker och två kryssningsfartyg.

Rasmus påminner mig emellanåt om att spana efter sydsken. Det är nog lika svårt att se här som det kan vara svårt att se norrsken på sommaren i Åre. Det är alldeles för ljust, och dessutom nästan alltid molnigt där vi är nu. Hoppas det klarnar upp längre ner.

Drake passage

Andra dagen ut från Kap Horn. Prognoserna har stämt bra och vi har haft västliga till sydvästliga vindar mellan 5-14 ms. Sjön har börjat bygga upp men är lång o fin även om det hissar bra ombord. Seglar för det mesta med fock, inrullad genua beroende på vindstyrka och storsegel, även den revad. Storen ofta revad till 50 % så genuan blir vår gaspedal då vinden avtar eller ökar. Fungerar väldigt bra och vi loggar oftast 5-7 knop. Temperaturen sjunker för varje timme och vattentemperaturen är nere 3,7 grader och luften 3 gr. Från nu lägger vi in vattentemperaturen i loggboken för att hålla ordentlig koll då snabbt sjunkande temperatur kan skvallra om is och isberg. Vi fick som sagt information om ett tre km brett isberg som driver lite ost om vår kurslinje. Kan det finnas flera månne?

Arianna rör sig ordentligt och nu har alla prylar funnit sin plats. Matlagning är en spännande uppgift där det gäller att ha koll på pryttlar man tar fram, allt från ingredienser till burkar, bestick och kryddor. Dagens huvudmål blev stekt potatis med paprika, stekt kött, tomatskivor med vad vi trodde var mozzarellaliknande ost samt ris. Tillredde ordentligt så det räcker till ytterligare en omgång käk. Efteråt disk, en lika stor timingfråga som matlagningen, nu med vatten i diskhon. Ariannas byssa ligger långskepps så det gäller att ha pannan mot skåpet och ordentligt stöd för fötterna åt motsatt håll då hon rullar eller lyfts åt sidan av en våg.

Delar av dagen har ägnats åt planering inför ankomst till Antarktis. Summera bra tips från andra seglare och yrkesmän/kvinnor som varit där tidigare. Jag har fått bra tips, råd och beskrivningar av Heidi Norling, arbetskamrat och nautiker i DG, som varit både i Patagonien och Antarktis vid flera tillfällen. Då jag satt och granskade sjökorten ner mot 66° Syd fastnar blicken på C. Evensen! Tyvärr kommer vi nog inte så långt söderut, men visst hade det varit roligt att besöka en plats som heter Evensen. Hoppas någon vill googla C. Evensen och kolla upp vem det kan vara. Platsen ligger på 66° 10´ S och 65° 38´ W, Graham Coast.

Kämpar fortfarande med att försöka ta bra bilder på den mäktiga Albatrossen. Är jag i sittbrunnen dyker dem allt som oftast upp. Vilka formidabla flygare, ligger just ovan vattenytan med vingspetsarna och sveper fram i vågdalarna. Den stora Albatrossen blir över tre metet mellan vingspetsarna och ser så mäktig ut. Först blir jag bara sittande och fascineras av perfektionismen i manövrer och hur fågeln hanterar vind och vågor utan att behöva göra ett vingtag. Dessvärre förvinner den så fort jag sträcker mig efter kameran. Sätter jag med kameran i handen och väntar kommer det helt enkelt ingen fågel inom rätt avstånd. Vet dem verkligen exakt hur långt bort dem skall flyga för att jag inte ska få en bra bild? Tids nog ska jag nog lyckas.

Vi mötte NG Explorer på sin väg tillbaka från Antarktis till Ushuaia. Lasse ropade upp för att fråga om is mm. Vi fick veta att det finns growlers (större isklumpar som kan vara farliga för båten) och små isberg 40 Nm utanför kusten. Bra info inför att vi närmar oss land.

I kväller eller i natt ska vinden vrid över syd mot ost och avta. Tid att starta maskin för att köra watermaker och ladda batterier. Solpanelerna har inte fått nog med sol då det varit mulet hela dygnet.

Reseskildring

I går annandag Jul var det tid att lämna Puerto Williams. En fin dag med växlande väder, regn och tidvis varm sol. Under dagen blåste det västlig kuling och Beagle Channel gick vit. Redan den 25 dec hade vi satt ETD till 18.00 den 26 dec så dagen förgylldes med ett besök på vad jag tror är ortens restaurang. Det blev en typ hamburgare med en hel köttbit med en diameter på drygt 12 cm och smakade som att den grillats på kol och som tur var var köttbiten ganska tunn. Orkade allt utom ovansidans bröd.

Lasse och jag jobbade några timmar med att tillverka ett kapell som gör att vi kan sitta inne dog-houset (överbyggnad som Lasse byggt inför seglingen här nere) och samtidigt stänga akteröver. Fint när vi måste hålla utkik från sittbrunnen samtidigt som det blir blött och alltmer kallt. Värmen från salongen strömmar upp och stannar i det som blivit en fin styrhytt. Tyvärr hann vi inte bli riktigt klara men hoppas få tillfälle att slutföra arbetet under seglingen som ligger framför oss.

Vi låg som fjärde båt och utanpå oss en polack med stålbåt. Vi hade som sagt planerat avgång kl 18 men det blev 19.15 eftersom polacken stod på botten då det fortfarande var lågvatten. Gjorde inte så mkt eftersom det alltid finns saker att fixa med inför en lång överfart och tid till nästa hamnstad. Stuva, stuva och åter stuva prylar som åkt fram under tiden under hamnuppehållet.
Den hårda vinden som blåst under dagen mojnade under kvällen och tuffade bitvis fram med segel och stöttning av maskin på lågt varv. Kändes verkligen spännande att veta att vi nu styrde söderut mot självaste Kap Horn.

Vindarna fortsatte att variera kraftigt under natten tidig morgon seglade vi vackert fram genom övärlden innanför Hornet dit vi anlände vid 9-tiden. Hur det känns att går nära och ha klippan om styrbord är mäktig, känns inte som det på riktigt. En bit ut får vi en 240 m lång oljetanker om babord med kurs västerut. Hon passerar akter om oss på två distandsminuters avstånd och förvinner tidvis i den mäktiga dyningen. Vi ligger nära vattenytan men ändå mäktigt att se ett så stort fartyg helt gömmas bakom dyningar som säkert hade en våglängd på 200 m.

Redan då vi lämnade Puerto Williams började vi med tre-timmarsvakter. Tre timmar på och sex timmar stand by/vila/sömn. Ingen av oss får lämna sittbrunnen utan att purra ut en kamrat så att vi är två som hjälps åt. De första timmarna ut från Kap Horn har varit lugna med varierande vindar 5 – 12 ms, mestadels SW vilket gör att vi sträcker till målet.

Efter tips av seglare vi mött är det bäst att angöra söder om South Shetland till Antarktis nordliga halvö/udde som ligger innanför South Shetlands, även om det är lite längre distans. Melchior Islands heter ögruppen och har bättre vinförhållanden och är ska vara mer skyddat. Vi får se då vi är framme.

Just nu ca 12 ms och vi gör sju knop med kurs rätt på målet 🙂

//PE