Rundar Kap Horn

Vi rundar i skrivande stund Kap Horn under segel från ost till väst. Det blåser ca 12 ms och tunga mörka moln lämna emellanåt en öppning för solen som nästen värmer i den 5 gradiga luften.
Vi lämnade Puerto Williams kl 19.15 i går den 26 december. Nattens segling har varit omväxlande med vindar som vridit kompassen runt och skiftat från svaga till hårda. Höga snöklädda bergstoppar har kantat seglingen söder ut.

Den lokala kustbevakningen följer oss och vi blir uppropade ca var tredje timme för att ange position och beräknad tidpunkt för ankomst till nästa checkpoint.

Nu väntar ca 4 dagars segling, allt beroende på vädret, över det beryktade Drake Passage ner till Antarktis. I går då vi klarerade ut och fick vår Zarpa, ett seglingstillstånd för chilenska farvatten, blev vi också uppmärksammande om att det drev ett isberg med tre kilometers diameter i närheten av vår beräknade kurslinje. Den väderprognos vi laddade ner i natt ser bra ut och vi ser fram mot överseglingen.

Hälsningar
Arianna med besättning

Puerto Williams

PuertoWilliams01
Lämnade Ushuaia på julafton kl 15.00. Svaga västliga vindar som inte ökade till kuling, vilket den vanligtvis gör varje dag under sommaren. Kvällar, natt och morgon oftast lätta vindar eller rentav helt stilla. Det sägs att sommaren är lynnigast men å andra sidan ljust och lite varmare.

Ankom till Puerto Williams 19.30. En fin fin vik och väl skyddad för vind och sjö. Här ligger ca tjugo seglare, antingen på svaj med eget ankare eller vid yachtklubben. Klubben och kajen består av en gammal lastångare som man förmodligen satt på botten med flit. Vi ligger långsides som fjärde båt ut, utanför några bamsiga 70-fotare. Rediga grejor vill jag lova.

PuertoWilliams02
Inne i klubbstugan som alltså är mässen eller kanske tidigare passagerarutrymmen på ”vraket” är skott och tak klädda med nationsflaggor från besökande segelbåtar. Namn på båten och besättning samt årtal. Vi får sätta upp en gotlandsflagga då vi återvänder efter besöket söderut.

PuertoWilliams03
Det finns en bar i klubbhuset som man, säkerligen helt rätt, hävdar är världens sydligaste bar. Mkt trevlig stämning i hamnen och mellan båtarna.

Dagen har delvis ägnats åt att få ordning på AISen. Kalle har lagt många timmar på att få ihop alla kablar, gps-mottagare och VHF-antenner. Finns fler av varje och kablarna hamnar till slut vid navigationsbordet. Till detta kommer en display för navigatorn i sittbrunnen med huvudenhet nere i båten. En stor plattskärm vid matbordet för sjökort, kopplad till gps och just AIS. AIS viktig eftersom andra fartyg ser oss och v dem med hjälp av den signal som sänds vis VHF. Signalen förmedlar information om Arianna, t ex position, fart och kursdata och vi får samma information om båten inom ca tjugo Nm från oss. Bra att allt funkar nu.

Utöver fix ombord har vi gjort tre promenader till olika myndigheter för att klarare in och samtidigt ut. Dessutom har vi fått vårt tillstånd, Zerpa, att gå till Antarktis. Allt kring oss och Arianna har noga dokumenterats, vilket jag upplever som proffsigt. Vi ombeds också rapportera vid fem olika platser bara på seglingen ner till Hornet, en sträcka på 82 Nm. Motsvarande kustbevakningen är väldigt måna om att veta att det går bra för oss.

Efter dagens nedladdade väder har vi satt avgångstid ETD till 18.00 den 26 dec. Tro det eller ej men vi kommer att har bra västliga vindar första dagarna men sedan kommer ett högtryck med väldigt svaga vinden som dessutom vrider till ost. Beräknat att det kommer att ta 4-5 dagar för oss att nå South Shetland Island eller Antartic Peninsula.

På återhörande
PE

En extra Julhälsning

jul04

Just nu är vi klara med en omständlig utklarering. Sju olika papper och en herrans massa stämplar. Tog nog tre timmar.
Lämnar Ushuaia i em för Puerto Williams ca 25 Nm öster ut i Beagle Channel. Därifrån söderut. Prognosen ser bra ut 🙂
I morse satte Kalle och Lasse den nu renoverade Watermakern på plats. Fungerade perfekt.

PE

God Jul från Patagonien *uppdaterat med bilder*

helagotland02
Sista dagen innan planerad avgång mot Antarktis. Fortfarande en del fix ombord, men nu återstår bara sista bunkring.

I morse vår tid ringde Gotland Tidningar, eller var det Helagotland.se. Vi lovade sända en bild men det kanske är för sent. Vi står på Ariannas däck med en båt innanför oss. I bakgrunden ser vi Ushuaia och bergen.

helagotland01

Vi avvaktar dagens väder innan vi fattar beslut om att gå till Port Wiliams eller raka vägen till Antarktis. Tid för avgång avgörs också av kvällens väderprognos som vi får via nerladdade GRIB-filer.

Ombord just efter att Kalle anlände.
Ombord just efter att Kalle anlände.

Julgran vid vår kaj/pir
”Julgran vid vår kaj/pir

Lastar ombord mat mm. Bra med kasse från Clas
Lastar ombord mat mm. Bra med kasse från Clas

Julhälsningar från Ariannas besättning
Skipper Lasse
Samt Kalle och Per-Erling

Bunkrar inför segling söderut

09
I dag ägnar vi oss åt att bunkra käk och diesel mm för fyra veckor och tre personer. Kalle, som anlände i går eftermiddag, och jag tog på oss att handla mat medan Lasse cyklade iväg för att köpa en ny pump till sötvattnet ombord. Den gamla hade helt enkelt spruckit.

Som sagt, Kalle och jag gick tillsammans till en matbutik inte så långt från hamnen. Svårt att bedöma hur mkt som kommer att gå åt. Största utmaningen blev att förstå vad som står på förpackningarna. Ingen kan engelska här och vår spanska är kraftigt begränsad.

Smör, hur vet man vad som är smör eller margarin? Vi fick helt enkelt ta det dyraste, det måste väl ända vara smör. Återkommer med facit. Det fick bli taxi tillbaka de 600 m till bryggan och Arianna som Lasse hade flyttat från mooringen och in till piren. Det var hamngubbarna som ville att skulle flytta eftersom man inte är helt trygg med hållfastheten om det blir allt för kraftig vind, alltså mycket mer än den normala kulingen som blåser dagtid. Perfekt att slippa köra alla kartonger med jollen.

08
Vid piren vi nu ligger vid är nog Arianna i stort den ända plastbåten. Resten är charterbåtar ca 50-80 fot och nästan alla byggda i stål eller aluminium. Det syns tydligt att dem är utrustade för segling i Patagonien och överfart till Antarktis. Samtliga har bra överbyggnader för att klara sig från stänk vid hård motsjö, snö och regn. Stora rullar i för och akter med linor, minst hundra meter och helst två hundra, för att klara förtöjning. En rostfri skorsten för kaminer hör också till det nödvändiga.

Nu faller barometern raskt igen efter att ha varit uppe och vände  på 1010. Enligt förståsigpåare som Lasse talat med är bästa tidpunkten för att sticka söderut just efter ett lågtryck. I kväll får vi plocka ner nya väderkartor, sk GRIB-filer, för att få utsikterna för den närmaste veckan. Det kommer att ta fyra dygn att segla ner till Antarktis men först ska vi ha bra väderutsikter, klarera ut från Argentina, segla till Port Williams som ligger i Chile och lite västerut på andra sidan Beagle Channel för att klarera in. Öarna och skärgården ner till Kap Horn tillhör Chile och eftersom vi efter Antarktis ska fortsätta norrut i södra Chile passar det bra att redan vara klara med den tidsödande klamringen.

Tänk vilken bra service det finns i Visby hamn, ett tankställe! Här har vi fått hjälp av en kille med pikupp som kört till en mack där vi fyllt 240 liter i tjugolitersdunkar. Sedan kånkade vi dunkarna ut på piren och vidare över en båt som ligger innanför Arianna. Med hjälp av en elpump och en dunk i taget i toalettutrymmet fyllde vi Ariannas tank. Lite diesel luktar det allt ombord, men det försvinner snart. Fint att ha fulla tankar samt ytterligare fyra tjugolitersdunkar surrade på däck. Nu har vi diesel för alla tänkbara situationer inkl till värmaren.

Mat, diesel, hela pumpar, nu återstår fotogen och bensin samt modellera för att täta en genomföring på däck. Mat och internet närmast på listan.

Hälsningar PE

På plats i Ushuaia

07Natten innan vi anlände till Ushuaia låg vi för ankar i en väl skyddad lagun med en trång s-formad insegling.

Så fort vi skall närma oss en ankringsplats konsulterar vi Patagonia och Tierra del Fuega Nautical Guide, skriven av ett par som seglat runt i Patagonien under en rad av år. Vår ”bibel” innehåller mängder av information kring platser med detaljerade och tecknade beskrivningar för insegling och ankringsplatser, ankringsplatser där man måste dra linor iland, åt flera håll, eftersom vinden kommer snabbt och kraftigt och dessutom från alla håll då vinden rasar utför bergen och ankringsplatsen ofta ligger trångt.

Inseglingen i det här fallet beskrevs väl och vi skulle hålla oss bara några meter ut från styrbord sida av s-kröken. Stämde väl och vi kom igenom trots ebb.
06

Landskapet påminner lite om södra NZ eller kanske en ngn plats på Gotland, t ex Furilden. Det första vi ville göra var att ta en promenad till vad vi läst oss till skulle vara ett fint vattendrag i ett område som varit en boplats för ortens ursprungliga indianer. Vägen slingrade sig genom ett böljande landskap med för mig helt okänd vegetation. Sol och regn avlöste varann och utan varma kläder, mössa och vantar hade jag frusit.

Väl framme vid bron som verkade vara en typ militär fackverkskonstruktion med längsgående plankor för bilhjulen. Max en bil bred. Landskapet var flackt och vattendraget ringlade sig fram och jag antar att en fiskare som gillar flugfiske skulle må gått. Molnen vällde in från väst och täcker
omväxlande de snötäckta bergen, berg som lika väl kunde vara Alperna. Just som jag passerade en kurva och ett krön kom en för mig känd slogan upp i mitt huvud, ”Kap Hoburgen, no Patagonien”, för här finns flacka och gråaktiga sluttningar, stenformationer och klinter.

Innan vi vände för att gå tillbaka mötte en man som fiskade lax. Återstående distansen till Ushiaia var ca 37 Nm och vi fick vinden rätt i näsan. Det märktes att vi närmade oss en turistplats eftersom nu dök det upp katamaraner med turister som guidades till fina platser, bl a en strand som nästan täcktes av pingviner. För att få hjälp i motvinden stöttade vi med motor och fick samtidigt tillfälle att göra vatten i Watermakern, som drivs av huvudmotorn.

Klockan var ca 19.00 då vi la oss vid en mooring, en fast ankringsplats som markeras av en boj. Bojen lyfts ombord och två kraftiga linor fästs i båten. Nu måste vi lita på att anordning är väl förankrad i botten! Då vi ligger på den plats där alla andra seglare ligger känns det tryggt. Middag
i land och tillgång till långsamt internet, vilket räckte för att läsa mail. Det blir en del på en vecka:-)

I dag den 21 dec, tror det är midsommar här, har vi jobbat med att röja och städa, fixa trasiga pumpar mm. Kalle Ljung landar vid 15-tiden och då skall det vara Ship shape ombord. Söndag i dag så allt är stängt och bunkering av bränsle och förnödenheter inför den fortsatta seglingen söderut får göras i morgon måndag.

Inte så lätt att få iväg bilder då internet är enormt långsamt men här nedan ligger några stycken. Klicka för att förstora… Tror vi får ta en lång middag på matställe som har WiFi.

Halvvägs genom Beagle Channel

Efter att ha passerat Estrecho de Le Maire enligt plan fortsatte barometern att sjunka ända ner till 967 och vi träffades av en sydvästlig vind med kuling på 16 sekundmeter. Den medström vi haft under första delen av sundet vände och vår fart hamnade därmed på ca 2,5 knop.

Två val, antingen söka lä för vind och ström eller fortsätta in i Beagle Channel. Vårt val hamnade på att fortsätta med stöttning av maskin. Bra val eftersom motströmmen avtog och vi kryssade riktigt bra. Som sagt, vi lämnade Estados vid tre på morgonen och ankrade i en perfekt vik inne i Beagle Channel kl 23.30.

Vatten och lufttemperaturen ligger kring 5-7 gr så kyleffekten från vind och regn är stor då vi är ute på däck. Väl inne i Kap Horns skärgård har jag mest befunnit mig i sittbrunnen för att hålla koll och inte minst slås av den magnifika synen av skummande vatten, låga regnmoln och snöklädda berg. Kan kanske liknas vid att segla i Alperna.

Nu var det fem grader i luften, blåste 16 ms och regnade. Dags att se om mitt klädval var rätt. Jag har fått bra support av Rasmus och Amanda som bor i Åre och har bra erfarenhet av kyla. Yllekläder i flera lager, vindstoppers och material jag inte minns vad det heter. Ylleunderställen är från Woolpower och Amanda och Houdini har hjälpt med kläder som skidåkare använder. Något material som återskapats av petflaskor tror jag.

Först underställ av ylle, 200 gr. Ytterligare lager ylle 400/600 gr. Tunn men varm jacka av material som ersätter dun. Yllesockor. Så till sist min nya ”överlevnadsdräkt” som är tvådelad och kan på så vis lika väl användas som vanligt seglarställ. Neoprenhuva som täcker allt utom ansiktet. Varma handskar. Och vet ni vad, det funkade perfekt och jag kunde stå mitt i hällande isregn och full kuling och må riktigt fint!

Tänk att jag skulle behöva fylla 61 innan jag skaffade bra väderställ! Nu är jag rustad och trygg inför fortsättningen.

Efter en natt med god sömn i en fin vik återstår det ca 40 nm till Ushuaia ditt Kalle Ljung anländer den 21.

//PE

Mitt i Estrecho de le Maire

I morse gick vi upp kl 03.00 för att för att lämna den fina lagunen vi valde att ankra i på Isla de los Estados. Enligt väderinformationen vi plockat ner skulle det passera ett djupt lågtryck under förmiddagen samtidigt som tidvattnet var högt. Mitt i ett lågtryck är vinden ofta svag och tidvattnet skulle rinna vår väg under tidiga morgonen. I skrivande stund ligger vi mitt i sundet mellan Tierra del Fuego och Estados.

Det här sundet är ca 16 Nm brett och anses av sjöfarten vara en av världens tuffaste passager. En rad faktorer gör sundet utsatt. Starka strömmar som uppstår från hårda vindar och tidvatten som möter hög sjö, medför att seglingsbeskrivningar starkt rekommenderar noga planering och förberedelser. Sjökortet har märkt ut var det uppstår så kallade ”ripples” eller höga tidvattenvågor, tillsammans med upp till 5 knops ström.

Lågtrycken ligger på rad och rullar in från Stilla Havet. När högtrycken som ligger norrut samspelar med lågtrycken skapas kraftig vind, ofta med kulingstyrka. Så här långt och halvvägs över sundet tycks vår planering var rätt.

När vi gick i morse var det fortfarande mörkt. Med pannlampa paddlade jag in till stranden för att lossa linorna, som var fästa i träd som växte intill strandlinjen, och som höll Arianna på plats i det lite trånga sundet. Vi var säkrade med ett ankare och två linor, ett till var sida av sundet. Lasse tog in de långa linorna, en på rulle som sitter fast monterad på mantåget och det andra i en säck.

Jollen plockades upp och stuvades undan. Precis då vi var klara ljusnade det och de nästan 900 meter höga bergen flankerade oss på vägen ut mot öppet vatten. Dyningen var påtaglig och hissade Arianna en del då Lasse styrde oss genom den två båtbredder breda utfarten från vår trygga lagun/djupa vik. Nu blir det intressant att se hur vår planering faller in och var vi får nästa natthamn. Vi hoppas hinna fram till Beagle Channel.

Tillsammans med alla delfiner som färdas längs Arianna och med samma kurs väntar vi på vad vädergudarna bjuder oss under resten av dagen. Nu lite kaffe och en macka….

Kraftiga vindar

Kl 14.00 den 16 dec 2014
I dag har vi fått erfara de sydliga breddgraderna. Endast 8 grader varmt och upp till 20 m/s vind samt en lång och tidvis hög sjö. Runt oss seglar hela tiden fåglar, t ex Albatrosser, in och ut ur vågdalarna. Även en hel del delfiner gör oss sällskap.

Jag har försökt fotografera våra flygande vänner men jag känner mig mest som Kalle Anka på julafton då han envist försöker fota fåglar men blir lurad av Hacke Hackspett. Nu tror jag det kommer fler och kanske bättre tillfällen framöver, men övning ger färdighet…

Både Lasse och jag har fullt sjå att få allt ombord att stanna på sin plats, inklusive oss själva. Upp på en våg sen full fart ner och en tvär uppbromsning för Arianna men kanske inte för oss två smidiga plussare…

Öppnar vi ett skåp kommer garanterat något att försöka rymma ut i det fria. Håller oss under däck mest hela tiden för att inte bli saltdränkta, saltet i kläderna drar till sig fukt och kommer aldrig att riktigt torka. Så den av oss som har vakt går klädd för att snabbt kunna komma ut på däck/sittbrunnen om så krävs. Seglen måste skotas om ibland eftersom vindriktning och vindstyrka varierar. Just nu seglar vi med halvvind så vågorna kommer in från styrbord. Focken och en liten bit av genuan är allt som vi har uppe men det räcker för att segla i ca 6-7 knop. Storseglet får vila för att slippa trycket i akterskeppet, då vågorna lyfter och pressar ner båtens akter i lä.

Under dagen har vi hämtat ner GRIP-filer (väderkartor) för att kunna planera seglingen fram till Beagle Channel och Ushuaia där Kalle Ljung väntar på oss den 21 dec. Prognoserna för dagarna framöver ser inte så roliga ut vad avser vindriktningen. Mest västlig vind vilket betyder att vi har vinden i nosen i stadig kuling. Ett beslut vi måste fatta medan vi ligger till ankars i en vik på Isla de los Estados är hur vi ska ta oss förbi sundet mellan ön och Tierra del Fuego, där det inte sällan är 4-5 knops nordgående ström. Blåser det dessutom västlig vind blir det givetvis knepigt, vi vill ju inte tvingas norrut. Antagligen blir det till att snika intill västra udden av Estados och sedan ett långt slag söder ut innan vi slår tillbaka mot Tierra del Fuego och så småningom inloppet till Beagle.

Jag var just uppe i sittbrunnen för att kolla. Såg helt plötsligt land föröver trots att det är 33 Nm kvar. Inte van vid angöring där ön är 900 meter hög. Vi hoppas vara framme innan mörkret faller vid 22-tiden.

Hälsningar från PE

50 grader syd

Efter en bussfärd på fem timmar från flygplatsen möttes jag av en väderbiten Lasse. Lasse har som ni vet seglat ensam från Sverige sånär som mellan Gotland och Skottland, då han hade sällskap av Gunnar.

Arianna af Valleviken låg förtöjd långsides som tredje båt utanför en 55 fots ketch som i sin tur låg utanför en lokal bogserbåt. Bra att ligga långsides med andra eftersom det är ca fem meters tidvatten. Mitt bagage fick jag fira ner med rep. Den franska besättningen tog emot bagaget och jag och Lasse gick för att klarera ut från Puerto Deseado. Det visade sig att vädret var perfekt för att lämna och segla till Island de los Estados, en segling på ca 430 Nm.

Ön ligger på östra udden av Patagonien och innan man rundar för att styra västerut i Beagle Channel. Så efter klareringen som var en intressant upplevelse av traditionell byråkrati och en gnutta nutid. Det fanns en dator i ett hörn men allt gjords manuellt. Två tjänstemän deltog i arbetet, en var chef och visade på alla papper Lasse måste fylla i, det gick inte att kopiera det första utan kopian skulle skapas manuellt den med. När allt var ifyllt och Lasse har kommunicerat på spanska (Lasse kan inte spanska) var det dags för den yngre tjänstemannen att skrida till verket. Han tog några steg fram till chefens skrivbord och plockade fram stämplar och stämpeldyna.

Stämplat och klart kunde vi lämna kontoret där vi dessutom skrivit under att vi inte skulle gå till Malvinas (Falklandsöarna). Kriget med engelsmännen i början av 80-talet gör sig påmint.

Härligt att vara ute på havet igen. Fantastisk känsla att ge sig ut i södra Atlanten för att styra än mer söder ut. Redan efter att vi lämnat kaj möts vi av simmande pingviner som vackert dyker då vi närmar oss. Väl ute på havet ansluter ca 10 delfiner som leker kring båten.

Vädret är soligt och fint. Inne på kajen var det 18 grader varmt men väl ute till havs sjönk snabbt termometern till ca 13 grader. I vattnet samma temp. Blåste ca 5-10 ms från i huvudsak väst. En majestätiskt lång dyning rullande in från sydligare breddgrader. Arianna seglade lugnt o fint söder ut medan jag gjorde mig hemmastadd. Rena lakan och ny kudde trollades fram, vilken service! Eftersom vi ganska omgående inledde vaktgång och jag fick den första ville jag bekanta mig med alla tampar och avlastare. Vilken tamp gick till vad osv. Viktigt att göra rätt i nattens mörker då det kanske också är bråttom att reva eller bara justera. Vindarna skiftar på bara några minuter, inte bara i styrka utan också riktning.

I skrivande stund, den 15 dec kl 12.00 lokal tid, har vi snart varit ute i två dygn. Vi har haft bra väder och varierande vindriktningar och just nu en ganska ovanlig NO-lig vind. Vi har gjort ca 5-8 knop fram till nu och vindstyrkan har legat i spannet 5-15 ms och snäll sjö. Vattentemperaturen har sjunkit från 13 gr i förrgår till 9 gr just nu.

I går passerade 50-gradersstrecket och vi befinner oss nu på 50 gr syd. Man brukar tala om ”the roaring forties och the screeming fifties”. Därför lite anmärkningsvärt att vi slörar i snälla vindar och i gassande solsken, även om vatten och lufttemperaturen ligger på ensiffrigt. De GRIB-filer Lasse hämtade ner innan avfärd visar att det kommer mer vind framåt kvällen.

Var just uppe i brunnen och kollade seglen medan ett antal mindre albatrosser, Mollymawks, vackert seglar runt oss utan att ta ett vingtag. Magiskt att se dem hämta kraft i vågdalarna på något märkligt vis.

Hälsningar från PE, långt från vardgen…